Akademisk Frihet

Arvet efter Leijonborg: Forskning i ledband

Posted in Forskings- och högskolepolitik, Forskning by Akademisk Frihet on 15 juni 2009

Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg ska avgå. Formellt sett är han fortfarande minister tills en ersättare är presenterad. Leijonborg hann under sin tid som minister lägga fram tre, (egentligen två), propositioner: Forskningsproposition och avskaffandet av kår- och nationsobligatoriet är redan antagna av riksdagen men Leijonborg har också sjösatt den s.k. autonomiutredningen som väntas komma som proposition under våren 2010. Jag tänkte i det här inlägget endast kommentera forskningspropositionen.

Leijonborgs forskningsproposition har skapat en starkare politisk toppstyrning av forskningen. Exempelvis så har det införts s.k. strategiska satsningar. Det innebär att regeringen nu ska peka ut vilka forskningsområden som ska prioriteras. Man har också infört kortsiktiga, kommersiella nyttokrav, också i grundforskningen som hittills varit forskarinitierad och nyfikenhetsstyrd. Det innebär en utarmning av grundforskningen och en förskjutning mot forskning som endast har rent kommersiellt värde. Ett steg bort från kunskapssamhället och akademisk frihet.

leijinet

Det som var positivt med propositionen var att den kommer att ge en höjning av forskningsstödet med fem miljarder kronor under de närmaste fyra åren, även om forskarsamhällets önskemål om en satsning på minst 1 % av BNP på forskning inte uppnås. Problemet är att regeringen ska själva bestämma hur hela 40 % av ökningen ska användas. Det är rimligt att en del av forskningsanslagen kan vara föremål för politiska prioriteringar men detta är på tok för mycket och är inget annat än ett paradigmskifte som hotar den fria grundforskningen. Som om detta inte vore nog så har man dessutom försökt förändra sammansättningen av Vetenskapsrådets styrelse vilket jag tolkar som att regeringen vill skaffa sig ett politiskt lyhört organ på bekostnad av forskarvärlden.

Varför är då ökad politisk styrning av forskning dåligt? Framför allt därför att risken för kortsiktighet och tvära kast ökar. Forskningspolitiken riskerar att bli ett köpslående mellan olika intressen vilket är raka motsatsen till den långsiktighet som är en förutsättning för framgångsrik forskning.

Förutom ökad politisk styrning har Leijonborgs forskningspolitik också gett forskare mindre tid över för forskning. Allt fler forskare spenderar allt mer tid att skriva ansökningar för forskningsstöd. De fasta resurser som universitet och högskolor har räcker inte långt. Istället för ökade fakultetsanslag ska nu mer pengar gå via forskningsråd dit forskarna kan vända sig och ansöka om pengar. De pengar som delas ut fördelas bl.a. efter hur många publikationer den sökande har. Detta missgynnar väldigt tydligt doktorander och unga forskare som försöker meritera sig och bygga upp en egen forskargrupp.

Sammanfattningsvis är arvet efter Leijonborg en forskning i ledband, även om forskningen har behandlats styvmoderligt även av socialdemokratiska regeringar. Det är bara att hoppas att hans efterträdare hyser en större respekt för akademisk frihet, långsiktighet och fri grundforskning än vad nuvarande minister har gjort.

Foto: Pawel Flato

Annonser

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] toppstyrning av forskningen. Jag har tidigare bloggat om hur Leijonborgs politik resulterade gav en forskning i ledband. Exempelvis så har det införts s.k. strategiska satsningar. Det innebär att regeringen nu ska […]

  2. […] om den svenska regeringen gjorde det också. Leijonborgs forskningsproposition var som jag tidigare skrivit inte så mycket att hänga i […]

  3. […] forskare. För den som vill veta mer så har jag tidigare skrivit om politiseringen av forskning, arvet efter Leijonborg och vad vår nya högskole- och forskningsminister Tobias Krantz borde göra för att stärka den […]

  4. […] det senare. Nåja, de unga socialdemokraterna är inte ensamma om detta. De är, som jag tidigare skrivit, i gott sällskap av Lars […]

  5. […] om tilldelningen av forskningsmedel, vad forskningsminister Tobias Krantz borde göra, arvet efter Lars Leijonborg och mina kommentarer om Krantz debattartikel ang. VR:s sammansättning. leave a comment […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: