Akademisk Frihet

Minskad akademisk frihet och sämre forskning

Posted in Forskings- och högskolepolitik, Forskning by Akademisk Frihet on 31 juli 2009

dagens DN-debatt skriver professor Elias Eriksson många bra och tänkvärda saker om tilldelningssystemet för forskningsmedel. Dagens tilldelningssystem är inte bara förbättringsbart utan motarbetar den fria forskningen, den akademiska friheten och missgynnar speciellt unga forskare. Tidigare socialdemokratiska regeringar har startat den här dåliga utvecklingen men trenden har förstärkts under Lars Leijonborgs tid som högskole- och forskningsminister.

I debattartikeln tar Eriksson upp det faktum att allt mer forskningspengar går genom stora ofta politiskt motiverade projekt där helt olika vetenskapsdiscipliner tävlar mot varandra. Cancerforskning mot forskning om solceller. Som exempel kan nämnas Linnéstöden och de s.k. strategiska satsningarna som introducerades i och med Leijonborgs forskningsproposition. I samband med dessa förändringar har även den andel av de totala anslagen som går till dessa stora politiserade utlysningar ökat på bekostnad av fakultetsanslag (som institutionerna själva kan fördela) och ”vanliga” utlysningar genom Vetenskapsrådet (där i alla fall forskningsprojekt inom samma område bedöms). Forskning idag är oerhört specialiserad och forskningsfronten är därför känd av endast ett fåtal vilket gör att det inte finns en rimlig möjlighet att dessa stora utlysningar faktiskt kan göra någon bra kvalitetsbedömning. Systemet missgynnar alltså inte bara grundforskningen utan även spetsforskningen. Alla förlorar på den här forskningspolitiken.

Rudbeck18H

Det finns också ett inneboende problem med den här typen av utlysningar. För att bedöma vad som är bra forskning premieras det att ha många publikationer, att ha många samsökande och totala forskningsmedel och därmed gruppens storlek. Detta leder till att äldre forskare automatiskt gynnas, att man måste ha ett stort kontaktnät vilket ofta missgynnar unga kvinnliga forskare. (Som jag tidigare skrivit är just jämställdhetsarbetet på min fakultet något som kan förbättras).

Att allt mer pengar fördelas på detta sätt gör att forskare idag spenderar allt mer tid på att skriva ansökningar på bekostnad av tid för undervisning och forskning. Det är alltså en stor arbetsinsats att söka pengar. Detta gör att man satsar på säkra kort. Forskning som tidigare visat sig ge resultat eller som för tillfället är på modet gynnas. Kreativitet och nytänkande prioriteras inte.

Det räcker med att titta på de senaste årens svenska kliniska forskning för att se trenden. Ökningen av forskningsmedel har inte varit speciellt stor men trots det har antalet publikationer ökat drastiskt. Samtidigt har andelen svenska publikationer i de bästa vetenskapliga tidskrifterna minskat. Dessutom har antalet författare per publikation ökat. Alltså, publikationerna blir sämre. Dessutom finns det en grogrund för vänskapskorruption när antalet författare ökar (eftersom det är så viktigt när man söker pengar). Det sägas att det finns forskare som har överenskommelser av typen ”om jag får stå som författare på din publikation så får du stå på min”.

Regeringen har på kort tid ändrat forskningspolitiken drastiskt. Det gäller inte bara tilldelningssystemet. Allvarligare är politiseringen av forskningen. För den som vill veta mer så har jag tidigare skrivit om politiseringen av forskning, arvet efter Leijonborg och vad vår nya högskole- och forskningsminister Tobias Krantz borde göra för att stärka den akademiska friheten.

Om Sverige ska kunna hävda sig som forskningsnation måste vi ge förutsättningar för en bred bas med unga forskare. Detta gör man inte med ett tilldelningssystem som premierar säkra kort, vänskapskorruption, gamla idéer och kortsiktighet.

chemistry_intro

Sir Harold Kroto
Nobelpris 1996

”Ingen av mina tre främsta upptäckter förekom någonsin i någon enda forskningsansökan eller något forskningsprogram”

Annonser

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] gärna mina tidigare inlägg om tilldelningen av forskningsmedel, vad forskningsminister Tobias Krantz borde göra, arvet efter Lars Leijonborg och mina kommentarer […]

  2. […] Läs gärna mina tidigare inlägg om kvaliteten i högskolan, akademisk frihet, tilldelningen av forskningsmedel och vad forskningsminister Tobias Krantz borde göra för att befria […]

  3. […] men den rådande forskningsanslagshetsen tror jag i längden är skadlig. Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om tilldelningssystemet för […]

  4. […] men dessa är av sämre kvalitet och citeras därför inte lika mycket. Läs gärna mitt tidigare blogginlägg ang. […]

  5. Akademisk Frihet said, on 13 mars 2010 at 17:45

    […] gäller forskningsklimat”. En bra ambition men Folkpartiet har hittills gjort raka motsatsen. Den akademiska friheten minskar i rask takt och den ökade statliga styrningen av både forskning och undervisning har inte varit […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: