Akademisk Frihet

Hundhuvudet – Ett försök som borde kastats i papperskorgen

Posted in Forskningsetik by Akademisk Frihet on 25 november 2009

Oetisk forskning har tyvärr förekommit under hela vetenskapens historia och diskussionen om forskningsetik är en viktig komponent i dagens vetenskapssamhälle. Här i Uppsala har vi t.ex. en centrumbildning, Centrum för forsknings- och bioetik, som enbart arbetar med dessa frågor. Oetiska försök genom historien skapat nidbilden av den galna vetenskapsmannen som utför oetiska medicinska experiment. Och visst har det funnits galna vetenskapsmän. Två som brukar placera sig högt upp på listan över galna vetenskapsmän är de sovjetiska kirurgerna Sergej Bruchonenko och S. Tjetjulin.

1928 utförde Bruchonenko och Tjetjulin ett mycket omdiskuterat experiment med ett hundhuvud som redan när det utfördes ansågs oetiskt. Bruchonenko och Tjetjulin hade skiljt hundhuvudet från kroppen under en operation för att senare på konstgjord väg försöka hålla det vid liv så länge som möjligt. Den populärvetenskapliga tidskriften ”Science and Invention” beskrev redan då proceduren som ”grym och omänsklig” (men redan i meningen efter argumenterade tidskriften för nyttan med djurförsök). Djurförsök kan alltid diskuteras, det är inte min mening att ta upp den frågan i detta inlägg, men idag sker i alla fall en etisk prövning av sådana försök. Human behandling av djur var nog däremot inte något som stod särskilt högt upp på prioriteringslistan i Stalins Sovjetunionen.

Två år innan det omdiskuterade försöket hade Bruchonenko och Tjetjulin utvecklat en teknik för att på kortgjord väg förse organ med syresatt blod. Senare utvecklades tekniken till att kunna användas på hela djur. Det utgjorde grunden för det märkliga experimentet med hundhuvudet. Bruchonenko och Tjetjulin var dock inte ensamma om att experimentera med avhuggna huvuden. Redan 1885 hade den franska läkaren Jean Baptiste Vincent Laborde försökt ungefär samma sak fast då med människohuvuden.

Efter att huvudet skilts från kroppen så kopplade Bruchonenko och Tjetjulin det in till ett mekaniskt hjärta som försåg huvudet med syresatt blod. Från halsvenerna transporterades blodet med slangar till det konstgjorda hjärtat där det syresattes och sedan till transporterades det tillbaka till halspulsådern. På det här sättet kunde man få hundhuvudet att reagera på olika yttre stimuli så som ljud och ljus under ganska lång tid från att det skilts från kroppen. Kan man säga att det levde? Jag vet inte. Hunden kan knappast ha varit vid medvetande. Men obehagligt är det.

Jag vill varna känsliga läsare för att klippet här nedanför kan uppfattas som stötande. Hur stötande? Det beror lite på vad man tycker är stötande men det förkommer bilder på hundhuvudet ifråga vilket jag tycker är ganska stötande men YouTube har inte ansett det så stötande att det kräver en 18-årsgräns.

1929 publicerade Bruchonenko och Tjetjulin sina resultat i tidskriften ”Journal de Physiologie et de Pathologie Générale” (vol.27:1:s.31-45,64-79).

Källa: Schneider (2004) De galna experimentens bok, Fahrenheit (Stockholm)

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Cessie said, on 25 november 2009 at 20:20

    Usch, det där var en riktigt obehaglig film.😦
    STACKARS hund som inte har någon kropp och inte kan värja sig för de ganska hänsynslösa stimuliförsöken… Jag mår inte helt bra nu…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: