Akademisk Frihet

Gå vilse på ett vetenskapligt sätt

Posted in Forskning by Akademisk Frihet on 04 januari 2010

I filmen ”Blair Witch Project” från 1999 går filmens huvudpersoner vilse i en skog och går runt i cirklar. Även i tidiga verk så som Mark Twains ”Roughing It” från 1872 och Leo Tolstoys ”Master and Man” från 1895 kan man läsa om personer som går runt i cirklar efter att ha gått vilse. Men stämmer detta i verkligen? Professor Jan Sourman och hans forskargrupp vid Max Planck-institutet för biologisk cybernetik i Tübingen, Tyskland, har studierat detta mer ingående. I en studie som publicerades i september 2009 i den vetenskapliga tidskriften Current Biology studerade Sourman et al. försökspersoner som skulle försöka gå så rakt som möjligt i skogen Bienwald. Försöksplatsen saknade tydliga hållpunkter så som kullar eller berg och varje försöksperson var försedd med en GPS.

Det visar sig att om man börjar gå i cirklar eller ej beror på om det är soligt väder eller inte. De personer som gick i solsken lyckades gå mer eller mindre rakt. De personer som gjorde försöket i molnigt väder däremot gick i cirklar. Flera av dem korsade t.o.m. sina egna spår flera gånger utan att märka det. Kanske inte helt oväntat hjälpte solens position på himlen personerna att hålla kursen. När solen försvann fanns inga riktmärken kvar att orientera sig efter. Det samma borde gälla om det är stjärnklart. Exempelvis så navigerade man till sjöss efter stjärnorna och månen innan man hade tillgång till kompasser. Sourman et al. utförde även studier i Sahara med liknande resultat. Där vek t.ex. en person plötsligt av från en rak kurs när solen tillfälligt skymdes av ett moln.

(Foto: Wikipedia)

Nu kan man invända att solen faktiskt inte är någon riktigt bra hållpunkt eftersom den rör sig över himlen. Och mycket riktigt så diskuterar också Sourman et al. detta:

”With the sun visible, participants exhibited little systematic deviation from straight ahead in their trajectories, even though the solar azimuth changes substantially in the course of a few hours (white and black arrows in Figure 1). If they had used the position of the sun without compensating for this change in azimuth, participants would have followed a more curved trajectory. Their actual trajectories deviated little from a straight line (especially in the forest), suggesting that participants were able to at least partially compensate for the change in solar azimuth. Other animals, such as honey bees [18] and pigeons [19, 20], have been shown to possess this ability as well.”

Vad är då anledningen till att man börjar gå i cirklar när tydliga riktmärken saknas? Tidigare har man trott att det beror på att benen är olika långa och därmed skulle man vika av åt ett visst håll när man inte kan ta ut riktningen men detta verkar inte stämma. Sourman et al. visar att man viker av åt ett håll rent slumpmässigt oavsett benlängd. I publikationen skriver man:

”For most participants, the walking trajectories were highly random, and no overall bias was evident in the walking direction (Figure 2). The average bias in walking direction did not differ significantly from zero across participants [T(14) = 0.21, p = 0.839]. Only 3 out of 15 participants (KS, KB, and SM) showed a strong tendency to veer consistently in one direction, causing them to walk in circles most of the time.”

Den mest troliga förklaringen i dagsläget är istället att det beror på slumpmässiga fel som uppstår när nervsystemet samordnar information om muskelrörelser och balans. Men än så länge är det inte slutgiltigt klarlagt vad som egentligen orsakar fenomenet. Och visst ligger det något i det som Sourman et al. skriver i avslutningen av sin studie:

”Ironically, in the age of ubiquitous navigation systems in airplanes, cars, and even mobile phones, we are only beginning to understand how humans navigate through their environment, exploring uncharted terrain.”

Läs abstract:et till Sourman et al. studie här. Där kan man också klicka sig vidare till fullängds versionen (vilket ev. kräver universitetsaccess).

Källor: Souman et al. (2009) Walking straight into circles. Current Biology. Sep 29;19(18):1538-42. & Forskning och Framsteg nr. 7 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: