Propositionen om studieavgifter har kommit
Forsknings- och högskoleminister Tobias Krantz presenterade idag klockan 10.00 regeringens proposition om studieavgifter för utomeuropeiska studenter. I korthet föreslår propositionen att universitet och högskolor ska kunna ta ut avgifter från studenter utanför EU/EES. Mer information om propositionen hittas på utbildningsdepartementets hemsida. Jag inte hunnit sätta mig in i propositions detaljer så detta blogginlägg behandlar bara frågan generellt.
Det är många utomeuropeiska studenter som väljer att studera i Sverige. Det är något som i grund och botten är väldigt positivt och höjer utbildningskvaliteten. Det bidrar till internationaliseringen, nya perspektiv och framtida forskningssamarbeten. Argumenten för att ta ut studieavgifter för dessa studenter kan sammanfattas med att de tar resurser och platser från svenska/europeiska studenter.
SFS:s ordförande Klas-Herman Lundgren hänger upp en banderoll under Almedalsveckan 2009 (Foto: SFS)
Att den högre utbildningen har ont om resurser får man anta beror på att det inte satsats tillräckligt mycket på den högre utbildningen. En rimlig analys av detta borde ju vara att samhället bör satsa mer resurser på forskning och högre utbildning, inte att straffa studenterna för att högskolan inte har prioriterats. Om det är att begränsa antalet antagna utomeuropeiska studenter till vissa program och utbildningar man är ute efter så finns det bättre sätt än avgifter, exempelvis att förändra behörighetskraven eller införa ett kvotsystem.
Erfarenheterna från Danmark där ett liknande system har införts visar att antalet utomeuropeiska studenter drastiskt kommer att minska vilket också leder till att svenska studenters valfrihet begränsas. För förutom att äventyra internationaliseringen av den högre utbildningen kommer studieavgifter att bidra till en utveckling, som på en rad lärosäten hotar möjligheten att erbjuda vissa utbildningar eftersom dessa är beroende av utländska studenter som studentunderlag.
Det finns även andra problem med att en viss grupp av studenter betalar för sin utbildning. Som exempel kan nämnas studenters möjlighet att föra fram klagomål på sin utbildning. Hur hanterar man klagomål på innehåll och kvalitet när en del av studentgruppen betalar för sin utbildning? Har den betalande delen större rätt att klaga?
Vidare tvingas svenska universitet sätta prislappar på sina utbildningar. Rimligen blir det inte lika dyrt att studera i Sverige som på något av prestigeuniversiteten i USA och Storbritannien. Risken finns att man skapar bilden av att svenska universitet är ett budgetalternativ. Den internationella universitetsvärldens motsvarighet Euroshopper. Ett andrahandsalternativ.
Universiteten själva vill inte heller ha dessa avgifter. I november 2009 varnade prorektorerna Eva Malmström Jonsson vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Lennart Weibull vid Göteborgs universitet och Eva Åkesson vid Lunds universitet i en debattartikel i Göteborgs-Posten för att svenska högskolor riskerar isolering och att regeringens vilja att införa studieavgifter för utländska studenter på alla linjer på högskolor och universitet riskerar internationaliseringen av högskolan. Läs deras debattartikel här.
Jag är också rädd för att studieavgifter för utomeuropeiska studenter är det första steget mot ett införande av generella studieavgifter i Sverige. Det finns redan nu oroande tendenser. Bland annat så har Svenskt näringsliv lyft frågan om generella studieavgifter. Man blir inte mindre oroad av det faktum att i alla europeiska länder som infört avgifter för internationella studenter före 2006 så har dessutom avgifter sedan införts för landets egna studenter.
Mer information om studieavgifter kan läsas på Sveriges Förenade Studentkårers (SFS) hemsida. Samt i en av SFS:s rapporter angående avgifter för utomeuropeiska studenter. Rapporten kan läsas här. Uppsala studetkår har idag släpp ett pressmeddelande om propositionen som kan läsas här. Gröna Studenters och Grön Ungdoms språkrör kommenterar proppen på Politikerbloggen, SFS pressmeddelande hittas här, Sveriges universitetslärarförbund (SULF) skriver ”Studieavgifter hot mot Sveriges tillväxt” i sitt pressmeddelande, Sacos studentråds ordförande Lisa Gemmel kommenterar saken på sin blogg, Stockholms Universitets rektor Kåre Bremer kommenterar på sin blogg. (Kommer att uppdatera inlägget med andra länkar under dagen).
Akademisk Frihet 
”Risken finns att man skapar bilden av att svenska universitet är ett budgetalternativ.”
Det är det redan. Anledningen till att Sverige har fått så många utom-europeiska studenter är just att det är gratis. Det finns lite empiriskt stöd för många av de positiva sidor som lyfts fram ovan: det är dålig integrering av utländska studeneter bland svenska och europeisk studenter, de är inte duktigare än inhemska studenter och de får eller söker sällan jobb hos svensk industri. Som skattebetalare är detta ett vansinnigt slöseri!
I klartext så är de utländska studenterna enbart till för att fylla ut en överdimensionerad svensk högskola.
Jag håller med om att Sverige i första hand nu bör satsa på kvalitetshöjande åtgärder snarare än att bygga ut högskolan. Dock delar jag inte din analys om vilka utomeuropeiska studenter som kommer till Sverige (men det kan säkert skilja sig åt mellan utbildningar och lärosäten) men alla problem du tar upp skulle lösas bättre och enklare med ett kvotsystem och andra antagningsregler. Avgifter är inte rätt väg att gå.
Med ett stipendiesystem så får du den kvoten. Jag håller med om att vi behöver bättre antagningsregler. Nu bestämmer vi antal platser och antar alla som uppfyller behörighetskraven, vilka är allmänt hållna och inte speciellt krävande. Nu bör vi istället anta de som är duktiga (dvs uppnått en hög minimum nivå i betygen) och inte enbart de som är villiga att betala, annars blir vi bara ”diploma mills”. Jag är inte övertygad att VHS kommer att medverka till det …
Som skattebetalare gläds jag åt beslutet att inte subventionera utom-europeiska studenter för att hålla ett överdimensionerat svenskt högskolesystem verksamt.
Jag måste säga att jag inte riktigt förstår fördelen med just avgifter om det är ”att inte subventionera utom-europeiska studenter för att hålla ett överdimensionerat svenskt högskolesystem verksamt”. Stipendierna gör väl samma sak? Bättre då att skippa avgifterna och reglera högskolans storlek på annat sätt .
Istället för den extra administrationen och kostnader för att ta in avgifter och sedan betala ut stipendier så anser jag att är det bättre att skippa avgifterna och istället begränsa antalet studenter med en kvot och antagningsregler. Då skulle svenska universitet också lättare kunna konkurrera med prestige-universiteten om de ”bästa” studenterna. Man skulle ev. kunna tänka sig en ansökningsavgift för att täcka de administrativa kostnaden.
Som jag påpekar i inlägget finns det forskningsmässiga fördelar med dessa studenter och det möjliggör också en större valfrihet för svenska studenter. Jag tror det i grund och botten handlar om hur mycket man värderar högre utbildning men jag håller med dig om att det finns en gräns. Därför behövs ett kvotsystem.
Det är också tveksamt hur mycket pengar som verkligen sparas med avgifter (se SFS rapport i frågan). Återigen hade det nog varit minst lika ”lönsamt” (om nu det är det enda som räknas) att minska kostnaden genom att begränsa antalet antagningar med kvoter istället för avgifter.
Vidare anser jag att det är en viktig princip att kunskap bör vara fritt tillgänglig och så lätt som möjligt för alla att tillgodogöra sig och att avgifter därför också är principiellt fel, speciellt eftersom alla problem som man vill lösa med avgifterna kan lösas minst lika bra utan att införa avgifter. Men jag antar att vi tycker olika om just detta. Nåja, trots allt delar jag en del av din analys men kanske inte hela lösningen.
Är det lagligt att kvotera in studenter till den svenska högskolan? Jag kan minnas två fall från SLU och Uppsala universitet där respektive universitet har blivit stämda och fällts pga att de kvoterat in ett visst kön. Om man börjar kvotera in studenter från icke EU-länder så finns det en risk att kvotering även kan börja tillämpas vid att gynna ett visst kön vid en viss utbildning. Jag tycker att även det alternativet känns oroväckande.
@ Emiliaill:
Den kvotering som du pratar om är något helt annat. Det är precis som du skriver olagligt att kvotera in studenter efter kön eller någon annan diskrimineringsgrund. Det gäller också de utomeuropeiska studenter som antas till svenska universitet. Att sätta en kvot är något annat. Det innebär bara att man sätter en maxgräns på hur många utomeuropeiska studenter man tar emot, precis som man att man inte tar in alla svenska studenter som söker ett program. Det kanske kan jämföras med att vi idag har en kvot för svenska studenter som tas in genom högskoleprovet.
När det sedan gäller vilka utländska studenter som antas ska är det antagningskrav som bestämmer vilket i klartext betyder att de utländska studenter som har högst betyg kommer in.
Sammanfattningsvis är det två helt olika saker att ”sätta en kvot” och att ”kvotera in”.
[…] Att partiet vill införa studieavgifter för icke-europeiska studenter kan väl knappast betraktas som en överraskning men det hade varit intressant att veta vad partiet anser om att detta också begränsar svenska studenters valfrihet och om vilka åtgärder man föreslår för att motverka detta. Vill man t.ex. höja grundutbildningsanslagen? Akademisk Frihet har förövrigt tidigare skrivit om varför denna typ av avgifter är en dålig idé, läs inlägget här. […]