Akademisk Frihet

Vilken vindstyrka krävs för att blåsa av fjädrarna från en kyckling?

Posted in Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 27 april 2010

Med anledning av Marc Abrahams sverigebesök, (se tidigare blogginlägg), kommer här ett nytt inlägg i kategorin ”Vetenskapsglädje”. (För er som saknat inläggen om pseudovetenskap och om forsknings- och högskolepolitik så blir det mer av den varan senare i veckan).

Bernard Vonnegut var professor i atmosfäriska vetenskaper vid State University of New York i Albany och är mest känd för sin upptäckt om hur silverjodid påverkar molnbildning men det är inte om detta som dagens blogginlägg handlar. Vonnegut publicerade 1975 en monografi med titeln ”Chicken Plucking as Measure of Tornado Wind Speed”. I studien undersöker Vonnegut möjligheten att utveckla en vindskala utifrån hur många fjädrar som blåser av från en död kyckling som utsätts för vindhastigheter i klass med en tornado. Mer konkret var studiens frågeställning: Vilken vindstyrka krävs för att blåsa av fjädrarna av en kyckling? Vonnegut skriver:

”One way of estimating the wind in a tornado vortex is to determine by experiment what air speed is required to blow all the feathers off a chicken, a phenomenon known to occur in severe storms.”

(Foto: Wikipedia)

Precis som Vonnegut ovan antyder så finns det tidigare rapporter om att kycklingar förlorat fjärdrar efter tornados, exempelvis i HA Hazens bok ”The Tornado” från 1890. Vonneguts monografi innehöll inga nya experiment utan var en sammanställning och noggrann analys av tidigare studier. Även om forskningsområdet vindpåverkan på kyckling kan tyckas väldigt smalt så finns det faktiskt tidigare gjorda experiment. 1842 utförde man ett märkligt experiment vid Western Reserve College under ledning av professor Elias Loomis. I studien använde man en rejäl kyckling, en ”six-pounder”, som en kanonkula. Tanken var att kycklingen skulle skjutas iväg och så skulle man se vad som hände med fjädrarna. Sagt och gjort, under överinseende av professor Loomis laddes stoppades kycklingen i en kanon som laddades med ”five ounces of powder”. Resultatet av studien är dock oklart. Loomis skriver:

”The gun was pointed vertically upwards and fired. The feathers rose 20 or 30 feet, and were scattered by the wind.”

Loomis lyckades i alla fall uppskatta vid vilken vindhastighet fjädrarna lossnade och kom fram till att det var vid vindhastigheter på ca 150 m/s. Mer än hundra år senare gick Vonnegut igenom Lommis experiment och analyserade dem med modern teknik. Man identifierade två stora felkällor i studien. Det var svårt att avgöra om det var vindhastigheten eller själva explotionen i kanonen som påverkade fjädrarna mest. Vidare är en kycklings fjädrar olika lätta att plocka vid olika tidpunkter. Vonnegut skriver:

”during conditions of stress the bird’s follicles relax so that feathers can be pulled out with far less force than is normally required. Possibly this may be a mechanism for survival, leaving a predator with only a mouthful of feathers and permitting the bird to escape”

Vad kom man då fram till? Håller den gamla studiens resultat att fjädrarna blåser av vid vidstyrkor på ca 150 m/s? Tyvärr slutar detta inlägg i ett antiklimax. Vonnegut konstaterar att det finns bättre sätt att mäta vindhastigheter än att se när kycklingfjädrar blåser av och att siffran 150 m/s är mycket osäker. Slutsaten lyder:

”the force required to remove the feathers from the follicles varies over a wide range in a complicated and unpredictable way, the plucking phenomenon is of doubtful value as an index”

Läs mer om studien här.

Källa: The Guardian

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: