Akademisk Frihet

The sound of silence – Men jag hörde det med egna öron…

Posted in Folkbildning, Forskning by Akademisk Frihet on 15 maj 2010

Tänk dig följande: Du sitter hemma i TV-soffan och stänger av ljudet. Fortsätt titta på bilderna och lyssna efter vad du hör. Chansen är då ganska stor att din hjärna omedvetet försöker fylla i delar av det förlorade ljudet. Nu i maj publicerade Kaspar Meyer (som ingår prof. Antonio Damasio grupp) och medarbetare en studie i Nature Neuroscience som undersöker just detta. Hur låter tystnaden? Frågeställningen kan tyckas flummig och poetisk men resultatet kan delvis förklara varför hallucinationer och andra liknade upplevelser ibland kan vara så verkliga att de i vissa fall kan vara svåra att skilja från faktiska händelser.

I princip fungerar det så att när vi ser bilder utan ljud så triggas minnen i den del av hjärnan som kallas auditory cortex. Dessa ljudminnen kommer att, slarvigt uttryckt, spelas upp som en slags kompensation för det förlorade ljudet. Resultatet blir att man tror sig höra ljud som inte finns. Det är en fascinerande stark effekt och det har visats tidigare att hjärnan ofta själv fyller i och gissar när det gäller många olika typer av s.k. yttre stimuli så som synintryck.

Själva studien som Damasio et al publicerade genomfördes på följande ganska enkla sätt. Försökspersonerna placerades i en MRI-skanner och fick sedan titta på en tyst film. Var femte sekund kom en scen som insinuerade ett ljud. Det kunde t.ex. vara en skällande hund, en vas som krossades eller ett träd som sågas ner. Hjärnans aktivitet i auditory cortex mättes med hjälp av MRI-skannern. Vad visade då MRI-skannern? Först och främst så stimulerade de tysta filmerna auditory cortex vilket innebär att synintryck stimulerar hjärnans ljudcentra.

Vidare var det många av försökspersonerna som uppgav att de faktiskt hörde ljud men aktiviteten i auditory cortex får ändå anses som det bättre beviset för att synintryck kan skapa ”hörselvillor”. Vad säger då oss denna typ av studier? Kaspar Meyer, förstanamn på artikeln i fråga förklarar det hela på ett bra sätt i den brittiska dagstidningen The Guardian:

”It tells us something about how the brain operates. A visual stimulus is processed along normal visual pathways in the brain; this then triggers a memory in associated cortices that is re-experienced when it is projected back into other parts of the brain, such as the auditory cortex.”

Kan då hjärnan skilja mellan ”inbillade” ljud och verkliga ljud? Ja, oftast. Inbillade ljud är inte lika väldefinierade och tydliga som verkliga ljud. Det går dock inte att utesluta att hjärnan ibland förväxlar dessa ljud vilket kan förklara att hallucinationer och liknande upplevelser ibland kan te sig så verkliga att den som upplevt dem är helt säker på att de inträffat.

Läs studien i sin helhet här och en populärvetenskaplig sammanfattning kan läsas på The Guardian Science hemsida.

Källor: The Guardian & Meyer K, Kaplan JT, Essex R, Webber C, Damasio H, Damasio A. (2010) Predicting visual stimuli on the basis of activity in auditory cortices. Nat Neurosci. 2010 May 2. [Epub ahead of print]

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: