Akademisk Frihet

Det finns inga genvägar Tobias Krantz

Posted in Forskings- och högskolepolitik by Akademisk Frihet on 22 juli 2010

Igår gjorde forsknings- och högskoleminister Tobias Krantz ett utspel på DN-debatt i vilket han föreslog ”ett nationellt elitprogram för yngre forskare”. I artikeln presenterade också regeringens forskningsberedning, som leds av Krantz, en rad andra förslag som ska stärka svensk forskning. En stor del av problembeskrivningen som Krantz gör kan jag hålla med om men förslagen på lösningar tycker jag mest vittnar om att man inte vill ta tag i problemen på allvar utan försöker ta en genväg. Jag får också känslan av att regeringens forskningspolitik ensigt och kortsiktigt satsar på spetsforskning. Ett synsätt som enligt min mening är kontraproduktivt och på sikt minskar möjligheterna till nya forskningsgenombrott.

Tobias Krantz (Foto: Jonas Ekströmer)

I artikeln listar Krantz som sagt flera problem och lanserar sedan en rad förslag på lösningar. Bland annat skriver Krantz att Sverige är dåligt på att omvandla forskningsresultat till innovationer och nya företag. Det är en analys som jag i stort delar. Krantz lösning på problemet är en stärkt samverkan mellan akademi och näringsliv. Ett fluffigt påstående men konkret verkar detta, enligt debattartikeln, innebära fler postdoktorala tjänster på företag och fler adjungerade forskare och en satsning på institutsektorn. Jag tror inte att detta räcker. Det saknas exempelvis stöd till forskare som själva vill starta företag. Nyckeln till att omsätta forskningsresultat till företagande ligger i entreprenörskap och satsningarna måste komma redan under grund- och forskarutbildningen. Rätt till praktik på alla grundutbildningar. Mer arbetslivsanknytning och utbildning i entreprenörskap för doktorander.

När man diskuterar att omvandla forskningsresultat till innovationer så får man inte glömma en mycket viktig princip. All verksamhet vid universiteten ska styras av vetenskapliga principer och inget annat. Kunskap har ett egenvärde oavsett om det är av kommersiellt intresse eller inte. Även kunskap som för tillfället är kommersiellt ointressant kan visa sig vara ett nytt genombrott, även kommersiellt. Den fria grundforskningen är därför så otroligt viktig för spetsforskningen och nya forskningsgenombrott (se tidigare blogginlägg). Många av Nobelprisen går till forskningsgenombrott som härrör från typisk grundforskning, inte minst 2009 års pris. Därför är det mycket oroande att Krantz i artikeln skriver:

”Ett ökat fokus på forskningsresultatens användning i samhället och på kopplingen till utbildning är önskvärt.”

Den akademiska friheten har redan kringskurits av regeringen, både på när det gäller grundutbildningen och forskningen, (se tidigare blogginlägg). Gårdagens utspel är ännu ett hot mot den akademiska friheten då regeringen återigen verkar vilja bestämma över vilka forskningsområden som universiteten ska ägna sig åt. Krantz menar också att svensk forskning tappar i kvalitet, (något som också uppmärksammats i ett tidigare blogginlägg). Krantz skriver i artikeln:

”En jämförelse mellan citeringsgraden i några jämförbara länder utförd av Vetenskapsrådet visar att svensk forskning har ungefär samma bredd som i andra länder men att toppen är mycket smalare.”

Krantz lösning på problemet är ”tydligare kvalitetsdrivande åtgärder för forskningen som baseras på fler kriterier än citeringar bör införas”. Det är inte en dag för sent att tilldelningen av forskningsmedel baseras på fler parametrar än citeringsindex men åter igen försöker Krantz ta en genväg och missar det grundläggande problemet.

Som forskare är man tvingad att söka forskningsmedel. Forskningsmedel till apparatur, materiel, till medarbetarnas löner och, värst av allt, till sin egen lön. Regerings forskningspolitik har ökat ansökningshetsen, dels genom att mer pengar fördelas genom utlysningar och dels genom de stora politiserade strategiska satsningarna. Att allt mer pengar fördelas på detta sätt gör att forskare idag spenderar allt mer tid på att skriva ansökningar på bekostnad av tid för undervisning och forskning. Det är alltså en stor arbetsinsats att söka pengar. Detta gör att man satsar på säkra kort. Forskning som tidigare visat sig ge resultat eller som för tillfället är på modet gynnas. Kreativitet och nytänkande prioriteras inte. Om Sverige ska kunna hävda sig som forskningsnation måste vi ge förutsättningar för en bred bas med unga forskare. Detta gör man inte med en forskningspolitik och ett tilldelningssystem som premierar säkra kort, gamla idéer och kortsiktighet.

Det är överhuvudtaget märkligt att Krantz i artikeln argumenterar för ”ett ökat fokus på forskningsresultatens användning i samhället” (och lägg där till de regeringsstyrda strategiska satsningarna) för att kort därefter sjunga den akademiska frihetens lov:

”I en relativt nyligen publicerad amerikansk studie konstateras att kombinationen av betydande frihet för den enskilde forskaren och ett forskningsklimat som tolererar tidiga misslyckanden och belönar långsiktig framgång vid institutet har skapat en mycket gynnsam miljö för mer banbrytande forskningsresultat.”

Den finns inga genvägar när det gäller banbrytande forskningsresultat. Det går inte att hoppa direkt till slutet. Det är den akademiska friheten som skapar kreativa miljöer och då kan man inte driva en ensidig forskningspolitik som fokuserar på ”forskningsresultatens användning i samhället”.

Regeringskansliet Rosenbad (Foto: Wikipedia)

Vidare skriver Krantz om att det behövs kvalitetssatsningar i den högre utbildningen. Lovvärt på alla sätt och vis men mot bakgrund av att finansminister Ander Borg verkar sätta stopp för detta så framstår det mest som tomma ord, se tidigare blogginlägg. Artikelns huvudtema är dock elitprogrammet för yngre forskare. Med yngre forskare menas disputerade forskare som varit på en minst en postdoktoral tjänst. Programmet beskrivs i artikeln:

”Forskningsberedningen presenterar i dag är att ett nationellt elitprogram för yngre forskare inrättas där dessa under ett antal år får god finansiering och stor frihet att utveckla sin forskning.”

Det är så tragiskt att det är detta som ska karakterisera ett elitprogram. Utan att ha läst detaljerna så låter det i mina öron ”bara” som en bra forskningsmiljö. Det är något som alla forskare borde få ta del av. Har man klarat av en eller flera postdoktorala tjänster utomlands och får anställning vid ett universitet så är man en kvalificerad forskare och då bör man få bra förutsättningar. En förutsägbar finansiering som inte leder till att man badar i pengar under några år för att sedan tvingas säga upp personal vid en misslyckad forskningsansökning. Akademisk frihet. En trygg arbetsmiljö. Grundläggande förutsättningar för god forskning reduceras i och med utspelet till ett elitprogram.

Att vi inte kan behålla lovande unga forskare eller locka hit framstående forskare är inte konstigt. En utländsk toppforskare som rekryteras som professor till ett svenskt universitet måste redan nästa dag söka forskningsmedel, också till sin egen lön. Det är inte förvånande att vi inte kan rekrytera utländska toppforskare när vi inte ens kan behålla våra egna unga forskare. Mitt tips till Tobias Krantz är att släppa elitsatsningen och koncentrera sig på det verkliga problemet. Att vi inte kommer att kunna rekrytera eller behålla duktiga forskare så länge vi inte ens kan erbjuda fullfinansierade tjänster och goda forskningsmiljöer för alla. Det går inte att i förväg peka ut vem som kommer att stå för ett genombrott eller inom vilka forskningsområden nästa genombrott kommer att ske. Det finns inga genvägar Tobias Krantz.

Även bloggaren Astrosmurfen skriver insiktsfullt om saken.

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] Akademisk frihet, Jon-Petter, Astrosmurfen och Morrica skriver om denna fråga. Men varför har det varit tyst från […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: