Akademisk Frihet

Högt citeringsindex – en fråga om hur många artiklar forskaren läst

Posted in Forskning, Forskningsetik, Universitetsfrågor by Akademisk Frihet on 16 augusti 2010

Att få många citeringar på sina publicerade vetenskapliga artiklar är viktigt som forskare. Dels brukar det anses säga något om hur framstående forskaren i fråga är och dels blir det lättare att få forskningsmedel då tilldelningen av pengar delvis baseras på ett s.k. citeringsindex. (Det senare är också en förklaring till att många citeringar också bättrar på karriären). Egentligen borde det vara så lätt som att bra studier med nya intressanta resultat som inspirerar och ger upphov till nya frågeställningar är det som avgör citeringgraden men riktigt så lätt är det inte.

Gregory Webster och medarbetare vid University of Florida har granskat över 50 000 publicerade vetenskapliga artiklar i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science från åren 1901 – 2000 insamlade genom databasen Thomson Reuters Web of Science för att se vad som påverkar antalet citeringar. Resultaten från undersökningen presenterades 7 augusti på en vetenskaplig konferens i Berkeley arrangerad av International Society for the Psychology of Science & Technology. Resultatet stämmer väl överens med en publicerad studie i den vetenskapliga tidskriften ”Evolutionary Psychology” från samma forskargrupp där man tittat på artiklar från tidskrifterna ”Journal of Consulting and Clinical Psychology” och ”Evolution and Human Behavior”. Tillsammans avslöjar studierna att det finns ett enkelt sätt att höja sitt citeringsindex: använd mycket referenser. En lång referenslista genererar också fler citeringar.

Blandade vetenskapliga tidskrifter, dock utan Science (men med ärkerivalen Nature). (Foto: Wikipedia)

Det visar sig att forskare som använder mycket referenser också har en högre sannolikhet att själva bli citerade. (För övrigt inte helt olikt bloggvärlden eller Facebook måste jag säga). Nature News skrev nyligen om resultaten som presenterades på konferensen i Berkeley och konstaterade att:

”The research suggests that scientists who reference the work of their peers are more likely to find their own work referenced in turn, and the effect is on the rise, with a single extra reference in an article now producing, on average, a whole additional citation for the referencing paper.”

Alltså, vill du höja ditt citeringsindex så är det bra att citera andra. Frågan är bara hur effektivt det är i längden om alla förlänger sina referenslistor då de artiklar som tas med i referenslistorna också, om hypotesen stämmer, kommer att öka sitt citeringsindex. Den relativa skillnaden kanske i praktiken ändå inte blir så stor.

Mer i detalj visar resultaten att mer än hälften av variationen i antalet citeringar kan förklaras med hur många referenser som använts och tvärtom mot vad många kanske tror så verkar review-artiklar inte per definition generera många citeringar utan i den mån de genererar fler citeringar så beror det på antalet använda referenser.

Frågan är bara om detta är ett s.k. kausalsamband, alltså ett orsakssamband. Det finns än så länge inte tillräkligt med stöd för att säga att det verkligen är så vilket Webster också påpekar i en nyligen gjord intervju i Nature News. Jag tror dock inte att det är omöjligt att det sambandet är mer än en slump eller ett skensamband. Själv har jag genom att andra citerat mina studier också blivit uppmärksam på att andra forskargrupper bedriver forskning som kan vara relevant för mig att ta hänsyn till. Webster konstaterar också i Nature News att:

”Scientists are subject to social forces as much as anyone in any other profession.”

Läs studien av Webster et al som publicerades i Evolutionary Psychology här och Nature News reportage om resultaten som presenterades på konferensen i Berkeley här.

Källor: Webster, G. D., Jonason, P. K. & Schember, T. O. (2009) Evol. Psychol. 7, 348-362 & Nature News (doi:10.1038/news.2010.406)

Annonser

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. P-A said, on 17 augusti 2010 at 11:20

    Mycket intressant. Tror definitivt att det är en betydande effekt med ”artighetsciteringar” även om jag inte stött på dem direkt själv. Sen finns det ju olika citeringskulturer inom olika fält av ett område också. Vet att det finns vissa (smala) teoretiska fysikområden där det är kutym att i inledningen citera alla arbeten som gjorts tidigare inom fältet, vilket naturligtvis ökar både referenslistan och antalet egna citeringar. Sen kan jag tänka mig också att det finns en effekt att artiklar med lång referenslista kanske ofta skrivs av forskare med god kunskap inom fältet och därför också blir citerade oftare.

    Sen får vi inte glömma att ett annat säkert sätt att få citeringar är att skriva kontroversiella artiklar som kanske inte alltid är bra forskning. Citeringsräknaren gör ju ingen skillnad mellan ”bra” citeringar och ”de här typerna är ju fullständigt korkade”-citeringar.

  2. Jon Petter Gustafsson said, on 19 augusti 2010 at 10:14

    Intressant, som sagt! Jag tror också att det åtminstone till viss del finns ett ”verkligt” orsakssamband här. Dock är jag tveksam till om tidskriftsredaktörerna kommer att tillåta att forskare nu plötsligt skulle börja förlänga sina referenslistor för att få önskad effekt. Det viktigaste rådet borde därför vara att undvika att citera sina egna papers, och istället citera andras så mycket som möjligt. Se även diskussionen på http://jonpetterg.blogspot.com/2010/08/fem-tips-for-att-oka-antalet-citeringar.html


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: