Akademisk Frihet

Forskarna som jagade änder med uran

Posted in Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 16 september 2010

Biologerna Susan Haseltine och Louis Sileo vid Patuxent Wildlife Research Centre i Maryland tyckte säkert att de gjort en insats för både miljön och jägarnas plånböcker när de i början av 1980-talet föreslog att man skulle börja jaga änder med uran. Denna märkliga rekommendation stod att läsa i studien ”Response of American Black Ducks to Dietary Uranium: A Proposed Substitute for Lead Shot” som Haseltine & Sileo publicerade 1983 i den vetenskapliga tidskriften ”Journal of Wildlife Management”. Haseltine & Sileo konkluderar bland annat:

”Depleted uranium should, perhaps, be the ammunition of choice for duck hunters.”

(Foto: Wikipedia)

Men vi ska ta det från början. Blyammunition är farligt för änder. Främst på det uppenbara sättet. Att få sin kropp genomborrad med blyhagel är inte en medicinskt sett fördelaktig behandlig. Men även om kulorna missar änderna så är blykulorna inte bra för dem. Bly frigörs från själva kulorna och sprider sig i t.ex. ett kärr och kan döda änderna genom förgiftning. Då i början av 1980-talet rönte blyförgiftningar stor uppmärksamhet och man hade precis infört förbud mot blyammunition på vissa platser. Samma diskussion fördes också senare angående bensinen. I takt med att blyammunitionen förbjöds så introducerades stålbeklädd ammunition men detta imponerade inte på Haseltine & Sileo som skriver:

”Steel shot shells are more expensive than lead shot shells when purchased in a retail outlet […]They cannot be used in all guns and have not been well received by some hunters, who question their performance on ducks and geese.”

Det var för att råda bot på detta som Haseltine & Sileo föreslog uranammunition. Idéen hade de fått genom metallurgen Dr. Carl Zapffe och byggde på att man listade egenskaper man ville att den nya ammunitionen skulle ha och då visade det sig att uran passade bra in. Haseltine & Sileo skriver:

”In its pure form, it is denser than lead and, in alloys, might be made to produce shot patterns and velocities attractive to hunters and within the effective range for waterfowl. Depleted uranium can be alloyed with many other metals and its softness and corrosiveness can be altered over a wide range.”

Men ingenting är perfekt. I studien konstaterar också Haseltine & Sileo att en negativ effekt är att risken för spontan självantändning samt ”problems with pure depleted uranium, which can be altered by alloying, and the expense of separating depleted uranium from other nuclear waste products”.

Men det var inte risken för bränder som oroade forskarna mest utan det var istället den toxiska effekten av uranet. För att testa detta matades 40 änder med mat spetsad med uran. De negativa effekterna uteblev. Ingen av änderna dog eller blev sjuk vid den givna dosen som skulle motsvara effekten av ett uranskott. Detta fick forskarna att föreslå att ”further examination of this metal as a substitute for lead in shot is justified”.

Kanske inte helt överraskande nappade inga andra forskare på idén och tur är väl det. Klippet här nedanför är producerat av Annals of Improbable Research och beskriver kortfattat studien. Läs studien i sin helhet här (vilket kräver universitetsaccess för att se mer än förstasidan).

Källa: Response of American Black Ducks to Dietary Uranium: A Proposed Substitute for Lead Shot (1983) Susan D. Haseltine, Louis Sileo The Journal of Wildlife Management, Vol. 47, No. 4 (Oct), pp. 1124-112

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: