Akademisk Frihet

Forskningsanslagshetsen uppmärksammas igen

Posted in Forskings- och högskolepolitik, Universitetsfrågor by Akademisk Frihet on 23 februari 2011

Idag skriver Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin vid Karolinska Institutet, på Svenska Dagbladets debattsida om forskningsanslagshetsen. Läs artikeln här. Det är svårt att inte hålla med Lagercrantz när han skriver:

”Trots tilldelningen av stora anslag råder det ett betydande missnöje i forskarsamhället. En orsak är att fakultetsmedlen kraftigt reducerats. Det finns inte tillräckligt med lönemedel för universitetslärare och särskilt inte till nydisputerade forskare, som inte håller på med spjutspetsforskning rörande stamceller eller genanalyser.”

Regeringens ensidiga fokus på strategiska satsningar har gått ut över den fria grundforskningen på ett oroväckande sätt. Då hjälper inte det faktum att de totala anslagen ökat. Att allt fler ansökningar måste skrivas när fakultetsmedlen reduceras går ut över tid för undervisning och forskning. Kungl. Vetenskapsakademien visade i en rapport från förra våren att bara att skriva de 3 500 ansökningar som kom in till Vetenskapsrådet under 2008 tog sammanlagt 80 arbetsår, granskningstiden oräknad.

I den nya regeringen är det utbildningsminister Jan Björklund som har ansvar för forskningsfrågorna. (Foto: Folkpartiet)

Det finns också ett inneboende problem med den här typen av utlysningar. För att bedöma vad som är bra forskning premieras det att ha många publikationer, att ha många samsökande och tidigare lyckade ansökningar och därmed gruppens storlek. Detta leder till att äldre forskare automatiskt gynnas, att man måste ha ett stort kontaktnät vilket ofta missgynnar unga kvinnliga forskare. Eftersom det är en stor arbetsinsats att söka pengar. Detta gör att man satsar på säkra kort. Forskning som tidigare visat sig ge resultat eller som för tillfället är på modet gynnas. Kreativitet och nytänkande prioriteras inte. Bättre då att öka fakultetsmedlen som universitet och högskolor själva kan fördela. Framför allt så skulle det behövas en långsiktig och trygg finansiering av s.k. vetenskaplig infrastruktur.

Akademisk Frihet menar inte att utlysningar av forskningsmedel helt ska tas bort men dagens ensidiga fokus på stora utlysningar är en kontraproduktiv politik då den urholkar kvaliteten på svensk forskning. Det räcker med att titta på de senaste årens svenska kliniska forskning för att se trenden. Ökningen av forskningsmedel har inte varit speciellt stor men trots det har antalet publikationer ökat drastiskt. Samtidigt har andelen svenska publikationer i de bästa vetenskapliga tidskrifterna minskat. Dessutom har antalet författare per publikation ökat. Alltså, publikationerna blir sämre. Dessutom finns det en grogrund för vänskapskorruption när antalet författare ökar eftersom det är så viktigt när man söker pengar. Det sägs att det finns forskare som har överenskommelser av typen ”om jag får stå som författare på din publikation så får du stå på min”.

Det är också roligt att se att Lagercrantz tar upp effekterna av autonomipropositionen och att regeringen gradvis minskar den akademiska friheten. Akademisk Frihet kan inte annat än att hålla med Lagercrantz när han skriver:

”Den akademiska friheten hotas också av att universiteten inte längre styrs av fakulteterna utan av en linjeorganisation med rektor i spetsen, som storföretagen. Forskningsaktiva och kritiska professorer vill inte längre bli prefekter eller dekaner, utan det överlåts åt coachade chefsbroilers med politiskt korrekta åsikter, i vissa fall utan att ens ha uppnått docentkompetens. Förre rektorn vid Lunds universitet Göran Bexell har i en promemoria uttryckt att illojala universitetslärare ej bör få fortsatt anställning. Har han inte förstått att det kritiska akademiska klimatet är universitetens livsluft, även om den är illojal?”

Läs gärna tidigare blogginlägg där Akademisk Frihet kritiskt granskar autonomipropositionens effekter samt kommenterar avskaffandet av kravet på fakultetsnämnder.

Hugo Lagercrantz får avsluta detta inlägg men det kunde lika gärna varit Akademisk Frihets ord.

”Strategiska satsningar på vissa forskningsområden som just nu är på modet är enligt min mening helt fel. Nya banbrytande resultat föds sällan från den etablerade spjutspetsforskningen. I stället måste man återigen se till att det finns en stark bas med oberoende professorer, som också har tid att ägna sig åt akademisk verksamhet såsom att föreläsa, leda seminarier, handleda doktorander och framförallt ägna sig åt kritisk verksamhet. Och viktigaste av allt är att unga forskare också får bra tjänster och forskningsanslag och att dessa inte bara går till strategiska nätverk i ämnen som är ”hype” for dagen.”

Annonser

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Nicke Grundberg, Akademisk Frihet. Akademisk Frihet said: Akademisk Frihet kommenterar Hugo Lagercrantz debattartikel på dagens @SvDBrannpunkt. http://wp.me/py79q-FB […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: