Akademisk Frihet

Balasubramaniams och Turveys forskningsresultat

Posted in Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 24 februari 2011

Ramesh Balasubramaniam och Michael Turvey från University of Birmingham respektive University of Connecticut publicerade i mars 2004 en märklig studie. Studien ”Coordination Modes in the Multisegmental Dynamics of Hula Hooping” publiceras i den vetenskapliga tidskriften Biological Cybernetics och beskriver i detalj hur man på bästa sätt använder en rockring. Den välgrundade och statistiskt signifikanta slutsatsen lyder:

”Complementary analyses of interjoint Hil- bert relative phase suggested a lower-limb organization into a vertical suspension mode and an oscillatory fore- aft mode. These modes might stabilize the hoop’s angular momentum by controlling, respectively, its vertical and horizontal components.”


Förstasidan på studien ifråga.

Akademisk Frihet är som trogna läsare av den här bloggen vet en varm vän av grundforskning men ibland kan man verkligen undra om, när och hur studie som denna kommer till användning. Den vetenskapliga tidskrift som publicerade studien ger oss en ledtråd. Cybernetics. Det talar för att kunskapen om hur man bäst använder en rockring kanske kan användas vid utvecklandet av robotar. Själva planerar dock Balasubramaniam och Turvey för framtiden och konstaterar att:

”A more comprehensive understanding of the biological system as a ‘‘hula hooper’’ might require a mode decomposition analysis that investigates the oscillations of the body and the hula hoop considered as a system together.”

För mer information om studiens resultat se klippet längre ner där Ariel Kraakmanvisar hur man hanterar en rockring enligt Balasubramaniams och Turveys forskningsresultat. Studien kan läsas i sin helhet här.

Källa: Coordination Modes in the Multisegmental Dynamics of Hula Hooping, Biological Cybernetics, vol. 90, no. 3, March 2004, pp. 176-90.

Inga fler bad hair-days med ny forskning från KTH

Posted in Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 03 januari 2011

Funderar du över varför just du drabbas av statiskt hår eller annat trassel när det är dags att fixa frisyren? En forskargrupp vid Kungl. Tekniska högskolan (KTH) under ledning av Mark Rutland, professor i ytkemi, har precis publicerat resultat från ett större forskningsprojekt angående hur frisyren påverkas av samspelet mellan hårstrån. Forskningsprojektet som skett i samarbete med L’Oréal bedrevs bl.a. på KTH:s avancerade nanolabb där man i detalj studerade hårstrån och hur de samverkar med hjälp av atomkraftmikroskopi.

Genom åren har det forskats en hel del om enskilda hårsstråns ytstruktur men det nya i Rutlands forskning är att man studerat hur hårstrån beter sig i interaktion med varandra. Resultatet av forskningen har gett ökad förståelse om hur friktion och andra krafter mellan hårstrån påverkar frisyrer samt exempelvis vad hårblekning får för effekt för håret. I ett pressmeddelande från KTH beskriver Rutland själv forskningen:

”Vår forskning kan användas för att modellera hår, den visar nämligen hur hårstrån ser ut, interagerar och fungerar”

I praktiken kan forskningen inte bara resultera i nya hårvårdsprodukter, då främst balsam, utan även vara till nytta i textilindustrin. Ull och hår beter sig nämligen inte helt olika och resultatet kan exempelvis leda fram till ull som inte krymper. Mest oväntat är kanske att forskningen också kan resultera i bättre datorspel och animerade filmer. Spelutvecklare och filmskapare har nämligen längre brottats med problemet att kunna återge människohår på ett naturligt sätt.

Akademisk Frihet vill även passa på att tipsa om en annan studie av Dorian M. Raymer och Douglas E. Smith som kanske kan förklara varför hår ibland kan bli så tovigt. Studen ”Spontaneous Knotting of an Agitated String” publicerads 2007 i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) och behandlar egentligen varför det helt spontant kan uppstå knutar på snören, se klippet här nedanför, men studien kan kanske även förklara hur tovigt morgonhår uppstår…

Källa: Kungl. Tekniska högskolan & ”Spontaneous Knotting of an Agitated String,” Dorian M. Raymer and Douglas E. Smith, Proceedings of the National Academy of Sciences, vol. 104, no. 42, October 16, 2007, pp. 16432-7.

Italienska forskare och studier om pizza som mirakelkur

Posted in Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 22 december 2010

En hel serie vetenskapliga artiklar de senaste åren har undersökt huruvida det är bra för hälsan att äta pizza. Resultatet i en förbluffande stor del av dem visar att pizza är rena hälsokosten. Kritiska granskare av dessa studier skulle naturligtvis invända att det inte behöver vara pizza som maträtt som ger dessa positiva effekter. Istället skulle det kunna vara vissa av de enskilda ingredienserna. En bra synpunkt men i de flesta studier har man genom kontrollgrupper fått statistiskt hållbara resultat som visar att det är just pizza som har effekterna. Samma effekter uppträder inte om man äter ingredienserna var för sig.

Redan 2001 publicerade Dario Giugliano, Francesco Nappo och Ludovico Coppola vid universitetet i Neapel (pizzans hemstad) studien ”Pizza and Vegetables Don’t Stick to the Endothelium” i den vetenskapliga tidskriften (The journal of) Circulation. Enligt deras studie orsakar pizza oväntat lite atherosclerosis, tilltäppa blodkärl, jämfört med de flesta andra typer av mat. Snarare var pizza att jämföra med grönsaker när det gäller atherosclerosis.

(Foto: Wikipedia)

En forskare som genomfört flera studier om pizzans hälsoeffekter är Silvano Gallus vid Istituto di Ricerche Farmacologiche i Milano. År 2003 genomförde Gallus en studie tillsammans med kollegor i Neapel och Rom i vilken man tittade på om att äta pizza kunde påverka cancerrisken. Studien ”Does pizza protect against cancer?” publicerades i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Cancer. I studien, vars abstract börjar med orden:

”We analyzed the potential role of pizza on cancer risk, using data from an integrated network of case-control studies conducted in Italy between 1991 and 2000.”

undersökte Gallus et al ett par tusen personer som behandlades för cancer i munhålan, svalget eller tarmarna runt om på sjukhus i Italien under perioden 1991 – 2000. Dessa patienter jämfördes med personer som under samma period uppsökt vård för andra åkommor. Genom sjukhusjournalerna kunde man jämföra de två gruppernas matvanor och sammanfattningsvis så menar Gallus et al att hög konsumtion av pizza resulterar i något lägre risk för de studerade cancertyperna och drar slutsatsen:

”Pizza appears therefore to be a favorable indicator of risk for digestive tract neoplasms in this population.”

Ett år senare, 2004, publicerar Gallus en ny studie tillsammans med kollegorna Cristina Bosetti och Carlo La Vecchia. Monografin ”Mediterranean diet and cancer risk” publiceras i European Journal of Cancer Prevention och i studien menar Gallus et al att:

”Regular consumption of pizza, one of the most typical Italian foods, showed a reduced risk of digestive tract cancers.”

Samma år publicerar en annan grupp under Gallus ledning studien ”Pizza and risk of acute myocardial infarction” i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Clinical Nutrition. Som titeln antyder menar Gallus et al att pizza inte bara skyddar mot vissa cancertyper utan också mot hjärtinfarkt och myokardit, inflammation i hjärtmuskeln, och sammanfattar studien med orden:

”the present results suggest that pizza consumption is a favourable indicator of risk of AMI in Italy.”

Många skulle säkert nu lite cyniskt hävda att Gallus menar att pizza kan skydda mot alla sjukdomar, men så är det inte. I studien ”Pizza consumption and the risk of breast, ovarian and prostate cancer” som publicerades 2006 i den vetenskapliga tidsskriften European Journal of Cancer Prevention hittar Gallus, hör och häpna, tre cancertyper som pizza inte verkar ha en skyddande effekt mot:

”Our results do not show a relevant role of pizza on the risk of sex hormone-related cancers.”

Vad säger då dessa studier oss? Är verkligen pizza nyttigt och skyddande mot sjukdomar? Förmodligen inte. Till och med Gallus menar att det kanske inte rör sig om pizzan i sig, trots kontrollgrupperna. Snarare rör det sig om en hälsosam livsstil:

”Pizza may in fact merely represent a general indicator of the so-called Mediterranean diet, which has been shown to have potential health benefits.”

Pizzaätandet är helt enkelt ett skensamband för något annat som samvarierar med hälsoeffekterna. Troligtvis rör det sig om lågt kaloriintag och en i övrigt hälsosam livstil. Gallus menar t.ex. att den egentliga orsaken kan vara en i övrigt nyttig kost. Vidare trycker Gallus mycket på att det måste vara äkta italiensk pizza. Hur vet man då om pizzan är äkta italiensk? Gallus vet. I flera av sina publikationer hänvisar han till Salvini et al (1998) och beskriver en äkta italiensk pizza på följande sätt:

”In Italy, most pizza is usually consumed in relatively cheap traditional restaurants called Pizzerias, whereas fast food pizza consumption remains unusual, and the average energy yield of a standard pizza is relatively limited, ie 500–800 kcal. A 100 g of the traditional Italian pizza include approximately 50 g of carbohydrates, 20 g of tomato sauce, 20 g of mozzarella cheese, 4 g of olive oil, 2 g of yeast plus various other toppings”

Kanske är det så att för att kunna visa positiva hälsoeffekter av pizza så krävs det äkta italiensk pizza. Och vem vet, peer review-processen tilltrots, kanske också studier utförda i Italien av italienska forskare.

Källor (i urval): ”Does pizza protect against cancer?” Gallus et al; International Journal of Cancer; Volume 107; Issue 2; pages 283–284; 1 November 2003 & ”Mediterranean diet and cancer risk”; Gallus, Bosetti & Vecchia; European Journal of Cancer Prevention; October 2004 – Volume 13 – Issue 5 – pp 447-452 & Pizza and risk of acute myocardial infarction; Gallus et al; European Journal of Clinical Nutrition; (2004) 58, 1543–1546. & Salvini S, Parpinel M, Gnagnarella P, Maisonneuve P & Turrini A ed. (1998): Banca dati di composizione degli alimenti per studi epidemiologici in Italia. Milan, Italy: Istituto Europeo di Oncologia (IEO). p. 121 (ISBN 88-900271-0-X/WWW. IEO.IT) & ”Pizza consumption and the risk of breast, ovarian and prostate cancer” Gallus et al; European Journal of Cancer Prevention; February 2006 – Volume 15 – Issue 1 – pp 74-76

Forskare vid Large Hadron Collider släpper skiva på eget bolag

Posted in Övrigt, Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 19 november 2010

I dagarna lyckades en forskargrupp vid CERN kallad ALPHA fånga antimateria i ett magnetfält. Ett fantastiskt vetenskapligt framsteg. Dagens blogginlägg handlar också om CERN men inte om veckans stora genombrott. För mer information om detta läs istället den populärvetenskapliga artikeln i Nature News.

Inte så långt från den del av CERN där antimateriaupptäckten gjordes ligger Large Hadron Collider (LHC) som är världens största partikelaccelerator. Medan man i en del av CERN producerar antimateria så producerar en grupp av 20 forskare i det s.k. Atlasprojektet vid LCH (också vid CERN) en skiva. Skivan som nu är färdiginspelad och mixad heter ”Resonance” och ges ut av forskarnas egna skivbolag ”Neutralino Records” som är döpt efter den hypotetiska elementarpartikeln neutrino. På skivbolagets Facebooksida ”The Atlas Experiment Music” beskrivs Neutralino Records så här:

”People from 38 countries have come together at CERN to create one of the largest, most complex scientific experiments known to mankind. Drawn together by our common love of science, many of us are also passionate about music.”

Skivan som är en dubbelskiva med tillhörande DVD spänner över ett stort musikaliskt fält och innehåller allt från klassiska pianostycken till nyskrivna popsånger. Se youtube-klippet ”The making of the Atlas CD” här nedanför:

Skivan är än så länge inte släppt offentligt och även om det inte finns ett officiellt releasedatum ännu (men det ryktas om 6 december) så finns en låt ändå tillgänglig på Youtube. Det är låten ”The Atlas boogie” som kanske kan beskrivas som en fysiklektion som möter en musikvideo (och ger ordet märkligt en ny innebörd), se klippet här nedanför.

Frågan som kommer sysselsätta konspirationsteoretiker världen över är kanske om det går att utläsa hemliga meddelanden i musiken och kanske kan självironin i textraden ”…and when black holes destroy the Earth
I’ll be in a meeting” från låten ”Points of order” vara något för dem.

Källa: The Guardian Science

Rolig titel på studien inte alltid så roligt

Posted in Övrigt, Forskning, Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 16 november 2010

Att sätta en bra titel på en vetenskaplig studie är inget man tar lätt på. Som forskare är det viktigt att få många citeringar av andra forskare. Dels för att det visar på vikten av och kvaliteten på den genomförda studien, men kanske framförallt därför att det numera också är en förutsättning för att få större forskningsanslag.

Majoriteten av de forskare som kommer i kontakt med en vetenskaplig studie, exempelvis i den vetenskapliga databasen PubMed, läser bara titeln. Ett mindre antal av dessa blir kanske intresserade och läser studiens abstract. Hos vissa väcker abstractet ytterligare intresse. Detta innebär att bara en liten del av de forskare som kommit i kontakt med studien faktiskt läser den i sin helhet, och det är en välbeskrivande titel som ska väcka deras intresse.

Akademisk Frihet har tidigare uppmärksammat hur fel det kan bli om man inte är uppmärksam när man sätter titeln på en vetenskaplig artikel, se bilden här nedanför. Mer information om hur Ferrante et al ofrivilligt skapade en vetenskapshumoristisk klassiker kan läsas här.

Men det finns också forskare som medvetet väljer en ”humoristisk”, (allt är relativt), titel för att locka fler läsare. Men fungerar det? Leder en humoristisk titel till fler citeringar? Forskarna Itay Sagi & Eldad Yechiam vid Technion har undersökt saken närmare i en studie publicerad 2008 i den vetenskapliga tidskriften Journal of Information Science.

I studien ”Amusing titles in scientific journals and article citation” undersökte Sagi & Yechiam över 1000 titlar och graderade dessa på enligt skalorna ”pleasantness” och ”amusing”. Sedan kontrollerade de om studier som klassats högt för ”pleasantness” och ”amusing” var mer citerade än andra. Vad konkret innebär då titlar som är ”pleasant” och ”amusing”? Författarna själva ger några exempel på ”Top Amusing titles” och håll i er nu:

”Beware of a half-tailed test”, ”The unicorn, the normal curve, and other improbable creatures” & ”Modeling the days of our lives: using survival analysis when designing and analyzing longitudinal studies of duration and the timing of events”.

Det inte fullt lika roliga resultatet visar att studier med ”roligare” titlar inte blir citerade lika ofta som studier med mer ”seriösa” titlar. Anledningen till detta kan vi bara spekulera om. Kanske beror det på att många forskare anser att det faktum att forskning är viktigt också gör att man inte kan ha roliga titlar eller ha allt för roligt med vetenskap. (Ett lite tråkigt synsätt enligt Akademisk Frihet). Men på ett sätt är ändå studiens resultat betryggande. Det som ska avgöra hur många citeringar en studie får är naturligtvis den vetenskapliga kvaliteten och inte hur rolig titeln på studien är.

Källa: Sagi, I., & Yechiam, E. (2008). Amusing titles in scientific journals and article citation Journal of Information Science, 34 (5), 680-687 DOI: 10.1177/0165551507086261

Hårdrock i generna – En genetisk analys av Black Sabbath

Posted in Forskning, Vetenskap och samhälle, Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 06 november 2010

Det är få människor som har fått hela sitt genom sekvenserat men nu läggs ett nytt namn till raden. Ozzy Osbourne. Historien tar sin början 2007 när Osbourne kontaktades av företaget Knome som förelog att den tidigare Black Sabbath sångaren skulle delta i ett sekvenseringsprojekt tillsammans med prof. Henry Louise Gates vid Harvard och prof. James Watson. Watson upptäckte tillsammans Francis Crick DNA-spiralens struktur och de belönades, tillsammans med prof. Maurice Wilkins, Nobelpriset i fysiologi/medicin 1962.

Den genetiska analysen visar att Osbourne genetiskt sett har en större benägenhet att uppleva hallucinationer vid bruka av marijuana, en förhöjd risk för alkoholmissbruk och kokainmissbruk genom mutationer i gener relaterade till beroende och metabolism. Vi återkommer strax med en mer vetenskaplig analys av dessa resultat. Vidare visar analysen inslag av neandertal-DNA, vilket i och för sig gäller en mycket stor del av befolkningen, främst i Europa, Nordamerika och Asien.

Ozzy Osbourne (Foto: Wikipedia)

Osbourne själv lämnade blodprovet till Knome främst av nyfikenhet men också för att göra mänsklighet en tjänst och för att säkra artens fotlevnad i ev. tider av gränslös hedonism. Till den brittiska tidningen Sunday Times säger Osbourne:

”Given the swimming pools of booze I’ve guzzled over the years – not to mention all of the cocaine, morphine, sleeping pills, cough syrup, LSD, Rohypnol … you name it – there’s really no plausible medical reason why I should still be alive. Maybe my DNA could say why.”

Även Ozzy Osbourne fru Sharon Osbourne är inne på samma spår och konstaterade på presskonferensen där resultatet av sekvenseringen presenterades:

”I’ve always said that at the end of the world there will be roaches, Ozzy and Keith Richards […] He’s going to outlive us all.”

Rent vetenskapligt ger den genetiska analysen upphov till fler frågor än svar. Sekvenseringen visar bl.a. att Osbourne genom innehåller ett par hundratusen genvarianter som inte är vetenskapligt beskrivna. Detta torde dock inte vara speciellt för just Osbourne utan förekommer troligtvis hos alla. Vi människor uppvisar en stor genetisk variation på individnivå.

Hårdrocksinslaget i Osbournes genom, (om man nu kan tala om en sådan stereotyp sak), är att ovanligt många mutationer ligger hos gener som rör hjärnans respons på dopamin, enkelt uttryckt gener som rör beroende. T.ex. har Osbourne 2,6 gånger högre benägenhet än normalindividen att uppleva hallucinationer vid bruk av marijuana. Samma dopaminmutationer ger också högre benägenhet för kokainberoende vilket beror på att dopamin som är en del hjärnas belöningssystem, enkelt uttryckt har en större effekt på Osbourne. Det samma gäller för alkohol där man fastställt risken till 6 gånger högre än för normalindividen.

En annan intressant mutation rör metabolism, alltså kroppens förmåga att göra sig av med icke kroppsegna ämnen, vilket gör att Osbourne har svårare att bryta ner koffein. Mer i detalj rör detta en mutation i genen TTN som också är kopplad till nervsystemet och hörsel. Detta är intressant för att det skulle kunna vara en delförklaring till Osbournes skakningar. Jorge Conde VD för Knome konstaterar bl.a.:

”Here’s a guy who’s rocking heavy metal for decades and he can still hear. […] It would be interesting to know if this gene may impact that. [Or] his Parkinsonian tremor – it’s hard to know if that is from his genes or from years of hard living.”

Den här typen av genetiska analyser blir vanligare och är inte helt oproblematiska. Att söka svar angående individers egenskaper i generna är ett trubbigt instrument. I verkligheten är det i princip alltid ett samspel mellan arv och miljö. Det som slutligen avgör om man bli kokainmissbrukare är naturligtvis inte generna i sig utan om man verkligen provar kokain. Vi har fortfarande ödet i våra egna händer.

Källa: The Guardian Science

Fysik och blöta hundar

Posted in Övrigt, Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 21 oktober 2010

Andrew Dickerson, Grant Mills, Jay Bauman, Young-Hui Chang, David Hu vid Georgia Institute of Technology skickade 19 oktober 2010 in studien ”The Wet-Dog Shake” vars abstract nu finns tillgängligt via Arxiv, (läs studiens abstract här). En utförlig förklaring av fysiken bakom hur blöta hundar (och råttor) skakar av sig vatten återfinns i klippet här nedanför.

2010 års IgNobelprisceremoni

Posted in Övrigt, Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 17 oktober 2010

IgNobelpriset är en parodi på Nobelpriset och delas ut årligen i tio kategorier. Priset är inte enbart en parodi utan delas ut med stor kärlek till vetenskapen enligt devisen ”forskning som först får folk att skratta och sedan får dem att tänka efter”. IgNobelpriset organiseras av den vetenskapliga humoristiska tidskriften ”Annals of Improbable Research” och vinnarna presenteras av verkliga nobelprisvinnare vid en ceremoni på Harvarduniversitet.

Som trogna läsare av Akademisk Frihet vet så har många tidigare blogginlägg i kategorin ”Vetenskapsglädje” handlat om vetenskapliga studier som belönats med IgNobelpriset. Läs t.ex. gärna inläggen om svärdslukandets medicinska effekter, gasmasks-BH:n och, icke att förglömma, studien om homosexuell nekrofili bland gräsänder.

Årets prisutdelning ägde rum redan i början av oktober på Harvard och klippet här nedanför visar 2010 års prisceremoni i sin helhet. Extra roligt är att den amerikanska fascinationen för kungligheter gör att ”the king and queen of Swedish meetballs” deltar. Gräv ned dig i vetenskapsnörderi. Mycket nöje!

Andre Geim först med att tilldelas både ett IgNobel- och ett Nobelpris

Posted in Forskning, Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 05 oktober 2010

Idag tillkännagav Nobelkommittén vid Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) att Nobelpriset i fysik 2010 tilldelats Andre Geim och Konstantin Novoselov, båda vid University of Manchester, Storbritannien ”för banbrytande experiment rörande det tvådimensionella materialet grafen”. Den vetenskapliga grunden för Nobelpriset i fysik kan med fördel läsas på KVA:s hemsida. Akademisk Frihet vill gratulera båda pristagarna men ett extra stort grattis går till Andre Geim. Geim blir i och med dagens beslut av Nobelkommittén för fysik den första som för indiviudella prestationer vunnit både ett Nobelpris och ett IgNobelpris. (IgNobelpriset delas ut till forskning som ”först får människor att skratta och sedan får dem att tänka efter”).

Prof. Andre Geim. (Foto: Wikipedia)

Geim tilldelades IgNobelpriset i fysik 2000 tillsammans med Sir Michael Berry för att ha lyckats få en groda att sväva genom att placera den i ett magnetfält. Klippet här nedanför visar det lyckade resultatet. Publikationen ”Of flying frogs and levitrons” som ligger tillgrund för den svävande grodan publicerades i den vetenskapliga tidsskriften ”European Journal of Physics” och kan läsas här.

Vidare har även Gaim 2001 publicerat en vetenskaplig artikel, ”Detection of earth rotation with a diamagnetically levitating gyroscope” tillsammans med sin favorithamster Tisha, eller ”H. A. M. S. ter Tisha” som hamstern heter i artikeln. Läs studien i fråga här. Det är bara att hoppas att vi får se fler vetenskapliga bohemer som Andre Geim, vilka inte tvekar att publicera vetenskapliga artiklar tillsammans med sina hamstrar.

Källor: Kungl. Vetenskapsakademien, M V Berry & A K Geim (1997) ”Of flying frogs and levitrons” Eur. J. Phys. 18 (1997) 307–313 & A. K. Geim, & H. A. M. S. ter Tisha (2001) ”Detection of earth rotation with a diamagnetically levitating gyroscope” Physica B: Condensed Matter Vol 294-295, January 2001, Pages 736-739

Lär dig periodiska systemet med sång

Posted in Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 02 oktober 2010

Kommentarer är egentligen överflödiga. Men det hade varit lättare att komma ihåg lantanoiderna om texten var ordnad efter atomnummer.