Bra och mindre bra förslag från Jan Björklund

Under Folkpartiets riksmöte i helgen talade Jan Björklund om hur forskningen i Sverige ska stärkas. Det är bra att forskningen kommer upp på agendan och vissa av förslagen som Björklund presenterade tycker jag är bra. Glädjande nog pratade Björklund om att satsningar på forskning bidrar till Sveriges ekonomiska utveckling. Björklund sa också att han vill ”föra Sverige överst på prispallen när det gäller forskningsklimat”. En bra ambition men Folkpartiet har hittills tyvärr gjort raka motsatsen. Den akademiska friheten minskar i rask takt och den ökade statliga styrningen av både forskning och undervisning har inte varit något steg framåt för forskningen. Som om detta inte var nog så råder öppet krig mellan Högskoleverket och utbildningsdepartementet. (Läs mer om det här). Härom dagen kallade t.ex. universitetskansler Flodström regeringens förslag till nytt utvärderingssystem för amatörmässigt. Med detta i åtanke var det en stor lättnad att dagens förslag inte var värre. Det var t.o.m. roligt att se att några av dagens förslag enligt min mening är bra och ett steg i rätt riktning.

Jan Björklund (Foto: Folkpartiet)

Dagens utspel om att införa avdragsrätt för donationer till forskningen samt ett särskilt riskkapitalavdrag är bra. Det är speciellt bra att man underlättar för donationer till forskning. Förhoppningsvis innebär det att mer pengar kommer in till universiteten. Pengar som universiteten själva kan fördela, om donatorn inte själv bestämt exakt vilken institution eller forskargrupp som ska få pengarna. Det är bara att hoppas att en eventuellt ökad inkomst för universiteten inte leder till att de statliga forskningsanslagen minskar. Björkund sa också i talet:

”Det är ingen tvekan om att det svenska skattetrycket är hämmande för att locka till sig kvalificerade människor”.

Tyvärr tycker jag detta mest vittnar om oförståelsen inför de problem som forskarvärlden står inför. Jag har inte fått tag i några detaljerade uppgifter om förslaget men det verkar vara skatterabatter för utländska forskare som rekryteras som är det som föreslås. När det gäller forskning på universitet och högskolor är inte skatterna problemet. En utländsk toppforskare som rekryteras som professor till ett svenskt universitet måste redan nästa dag söka forskningsmedel. Forskningsmedel till apparatur, materiel, till medarbetarnas löner och, värst av allt, till sin egen lön. Regerings forskningspolitik har dessutom ökat ansökningshetsen. Det är inte förvånande att vi inte kan rekrytera utländska toppforskare när vi inte ens kan behålla våra egna toppforskare. Mitt tips till Folkpartiet är att släppa lågskattespåret och koncentrera sig på det verkliga problemet. Att vi inte kommer att kunna rekrytera eller behålla duktiga forskare så länge vi inte ens kan erbjuda fullfinansierade tjänster.

Dagens Nyheter skriver mer om saken här och Svenska Dagbladet här.