Akademisk Frihet

Do the Double Helix

Posted in Övrigt by Akademisk Frihet on 10 mars 2011

Akademisk Frihet har vid flera tidigare tillfällen uppmärksammat kombinationen dans och vetenskap. Bland annat om den mycket märkliga dansfilm som Robert Alan Weiss vid Department of Chemistry, Stanford, spelade in tillsammans med sina studenter 1971. Än mer otroligt är att Weiss även lyckades övertyga Paul Berg som senare fick Nobelpriset i kemi att medverka. Läs mer om detta i tidigare blogginlägg.

En annan spännande koppling mellan dans och vetenskap är den internationella tävlingen ”Dansa din doktorsavhandling”. Tävlingen arrangerades av amerikanska vetenskapssamfundet AAAS som också ger ut den vetenskapliga tidskriften Science. Vinnarna får dessutom uppträda på AAAS årliga konferens efter att ha fått professionell koregrafihjälp. Lär mer om detta i tidigare blogginlägg.

Här kommer tre nya tips på sköna genetikinspirerade moves att dra på dansgolvet. Dubbelhelixen, reklikationen och ”the Taqman”. Imorgon är det fredag.

Så var det dags igen – Klimatforskare hotades med stämning

Posted in Vetenskap och samhälle by Akademisk Frihet on 08 mars 2011

(Illustration: Wikipedia)

Klimatforskare är en utsatt grupp av forskare. Redan i mitten av november 2009 i samband med ”climategate” och FN:s klimattoppmöte COP15 i Köpenhamn så fick två forskare vid The Climatic Research Unit (CRU) vid University of East Anglia börja ta emot hatbrev och mordhot. (Bloggaren Astrosmurfen har skrivit en bra och läsvärd analys av climategate-affären som kan läsas här för den som vill veta mer om bakgrunden). Redan då i slutet av 2009 kopplades FBI och brittisk polis in men i juli 2010 trappades hoten upp och klimatforskare världen över hotades till livet av olika extrema grupper. Läs mer om detta i tidigare blogginlägg.

Situationen för forskare världen över har hårdnat. Under de senaste två åren har forskare i Europa råkat ut för flertalet stämningar och juridiska processer för att ha publicerat sina forskningsresultat eller skrivit populärvetenskapliga krönikor. Det mest kända fallet får nog anses vara stämningen mot Simon Singh. Den populärvetenskapliga författaren Simon Singh publicerade en artikel i den brittiska dagstidningen The Guardian med namnet ”Varning för ryggfällan”. I artikeln hävdade Singh att kiropraktiska behandlingar av barn som British Chiropractic Association (BCA) stödjer saknar bevisad effekt och därför är ”bogus treatments”, närmast översatt som bluffbehandlingar, då den påstådda effekten inte kan backas upp med vetenskapliga studier. BCA stämde då Simon Singh för ärekränkning och förtal. Fallet fick mycket uppmärksamhet och tillslut drog BCA tillbaka sin stämningsansökan.

Även svenska forskare har drabbats. Det var inte längesedan de svenska lingvistiska forskarna Anders Eriksson och Francisco Lacerda blev stämda av företaget Nemesysco för att ha publicerat forskningsresultat där man visat att den metod företagets lögndetektorer använder inte fungerar. Än allvarligare var kanske att den vetenskapliga tidskrift som publicerade resultaten tvingades dra tillbaka publiceringen. Läs mer om detta i det tidigare blogginlägget ”Lögndetektorer och förbannad dikt”. Listan kan tyvärr göras lång. Förra året stämde GE Healthcare den danska forskaren Henrik Thomsen. Men ett av de värsta exemplen inträffade i juni 2010. Då meddelade italienska myndigheter att sju forskare riskerade åtal för vållande till annans död alternativt dråp. Anlednings till åtalet var att de ansågs vara ansvariga för de 300 dödsfall som jordbävningen i L’Aquila orsakade eftersom de inte med tillräklig precision lyckades förutse jordbävningen. Läs gärna tidigare blogginlägg om detta. Oskicket att hindra forskare att publicera sina resultat och hindra dem från att utrycka välgrundad kritik måste stävjas och nu är det dags igen.

Goddard Institute for Space Studies i New York, Schmidts arbetsplats. (Ja, institutet ligger i samma hus som den berömda Seinfeldt-restaurangen). (Foto: Wikipedia).

Gavin Schmidt är forskare och arbetar vid Nasas ”Goddard Institute for Space Studies” i New York. Men Schmidt är också en av personerna bakom en relativt aktad klimatblogg som drivs av ett antal klimatforskare. På bloggen realclimat.org anklagade Schmidt tidsskriften Energy and Environment (E&E) för att:

”effectively dispensed with substantive peer review for any papers that follow the editor’s political line.”

Med andra ord, Schmidt anklagade E&E för att ha en bristande vetenskaplig granskning av de vetenskapliga artiklar tidsskriften publicerade och för särbehandla artiklar som stämmer överens med redaktörens politiska uppfattning. Vad är då E&E för en tidsskrift? E&E är en kontroversiell tidsskrift som gör anspråk på att vara en vetenskaplig tidskrift men den finns inte listad hos ISI Journal Master som är en officiell lista över vetenskapliga tidsskrifter med s.k. peer review process, den process där studiers vetenskapliga kvalitet granskas.

Schmidts påstående om E&E:s bristande vetenskaplighet kan knappast anses vara ogrundad. Det är inte längesedan bloggare uppmärksammade att E&E publicerat en artikel som hävdade att solen är gjord av järn. När artikeln i fråga kom tillbaka från E&E s.k. peer review process hade utvärderarna (med all rätt) slaktat artikeln men E&E:s redaktör Sonja Boehmer-Christiansen publicerade ändå artikeln, och det i en tidskrift som påstår sig vara en vetenskaplig med en seriös peer review process. Flera liknande exempel kan radas upp, framför allt när det gäller klimatforskning och kritiken från forskarvärlden har stadigt växt och många menar att E&E tillhandahåller en arena för pseudovetenskap och inte kan tas seriöst.

E&E:s redaktör Boehmer-Christiansen hymlar heller inte med att hon inte tror på klimatförändringar orsakade av mänsklig aktivitet eller med att hon låter sina egna politiska uppfattningar spela in när det gäller vilka artiklar som publiceras i tidsskriften. Till den brittiska dagstidningen The Guardian säger hon:

”I’m not ashamed to say that I deliberately encourage the publication of papers that are sceptical of climate change”

Trots detta blev reaktionen från E&E kraftig på Schmidts blogginlägg och tidskriften hotade att stämma Schmidt för förtal om han inte offentligt tog tillbaka sina påståenden. Schmidt vägrade dock under hela februari 2011 att ta tillbaka sina påståenden och det verkar tack och lov som att E&E ändrat sig under de senaste dagarna. E&E:s publicist Bill Hughes gjorde förra veckan ett uttalade där han menade att han visserligen ansåg att Schmidts blogginlägg är förtal men att E&E ändå inte har för avsikt att gå vidare med en stämning:

”…even though I am convinced you have libelled EE, please be assured I am not actually intending to do anything about.”

Det verkar alltså som att faran är över för den här gången men oskicket att tysta forskare med hotbrev, juridiska tillhyggen och hot om stämningar består. Den brittiska dagstidningen The Guardian skriver mer om fallet i en artikel som kan läsas här.

Källa: The Guardian

Kinesiska regeringen återkallar prestigefyllt vetenskapligt pris

Posted in Forskningsetik by Akademisk Frihet on 01 mars 2011

Den 1 februari 2011 återkallade den kinesiska regeringen ett av landets mest prestigefyllda vetenskapliga pris, ”The Scientific and Technological Progress Award”, ofta förkortat ”SSTPA”. Det var 2005års pris som återkallades och anledningen var att pristagaren prof. Li Liansheng vid Xi’an Jiaotong University (XJTU,) som ligger i Shaanxi provinsen i centrala Kina, efter en utredning förklarades skyldig till ”academic misconduct”. Liansheng har nu ombetts betala tillbaka prissumman på US$15 000.

Det är Kinas ”National Office for Science and Technology Awards” som är en del av ministeriet för vetenskap och teknik som utrett pristagaren och beslutat att återkalla priset. Lianshengs forskning berörde produktion och även kommersialisering av s.k. scroll-kompressorer som är en typ av kompressorer som används bl.a. i luftkonditionering. Priset återkallades 1 februari 2011 men redan i mars 2010 avskedas Liansheng från sin tjänst vid universitetet då det framkommit att han ljugit om lönsamheten av hans forskning. Men det blir värre, kort därefter avslöjas att Liansheng även ägnat sig åt forskningsfusk i sina publicerade vetenskapliga artiklar.

Kinesisk valuta av lägre valör. (Foto: Wikipedia)

Forskningsfusk är alltid en tragedi. För forskningen då vetenskapliga framsteg fördröjs och i värsta fall leder fusket till att ett helt forskningsfält leds in på ett villospår. För forskningspolitiken då ett urholkat företroende för forskning leder till minskad vilja att finansiera forskning. För den aktuella forskaren som förstört sin karriär och satt sina kollegor i en fruktansvärd situation. Men avslöjanden av den här typen brukar också ofta föra något gott med sig. Det uppmärksammade fallet i USA förra året där en postdoktor medvetet och systematiskt saboterade sin kollegas forskning skapade en debatt om pressen på forskare att producera resultat, som dessutom förväntas vara kommersiellt gångbara, i kombination med det ständiga anslagssökandet ökar risken för fusk och oetiskt agerande. (Läs mer om just detta fall i tidigare blogginlägg).

Frågan är om det återkallade priset i Kina verkligen leder till några åtgärder eller debatt. Fang Shimin är biokemist och driver hemsidan New Threads vars syfte är att avslöja forskningsfusk. Shimin intervjuades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Nature och menar att:

”There are no signs that MOST or other science-funding agencies are more actively investigating or punishing academic fraud […] We have received no word about many accusations we have submitted to the agencies […] Fraud committed by more senior figures than Li still goes unpunished”.

Enligt Nature är det visserligen första gången som den kinesiska regeringen drar tillbaka ett vetenskapligt pris men den allmänna uppfattningen bland forskare i Kina är att det knappast kommer att leda till en närmare granskning i framtiden.

Kina är en diktatur där korruptionen är utbredd och de är en mycket bra grogrund för etiska tvivelaktigheter men det finns även andra faktorer som påverkar forskningsfusk. Faktorer som även västerländska demokratier bör vara vaksamma på. I september 2010 skriver två av Kinas mest prominenta forskare, Rao Yi vid Peking University och Shi Yigong vid Tsinghua University, Pekning, en ledare i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science där man menar att en viktig orsak till forskningsfusk och tveksamheter inom den akademiska världen också är nepotism och stora utlysningar av forskningsanslag, ofta i kombination med luddiga krav.

Konkurrens inom den akademiska världen kan vara bra. Forskargrupper som ”tävlar” mot varandra om att först lösa ett problem kan vara mycket konstruktivt, motiverande och ge fina resultat. Det samma gäller vanligtvis vid utlysningar av forskningsmedel. Men som erfarenheterna från Kina och USA visar så kan kniven mot strupen när forskningsanslagen plötsligt sinar, nepotism, avsaknad på nationella riktlinjer för anställningar och mycket stora utlysningar av forskningsmedel leda till etiskt tveksamt handlande. Fusk och oegentligenheter kan aldrig skyllas på omständigheterna utan är ett trots allt ett individuellt val men man måste ändå diskutera vilka systemändringar som kan minska risken för forskningsfusk. Varför väljer en forskare att fuska?

Mot bakgrund av ovanstående kan det vara på plats att vi i Sverige ställer oss frågan hur autonomipropositionens avskaffande av nationella riktlinjer för anställningar, (utantaget lektorer och professorer), kommer att påverka anställningsförfaranden och karriärmöjligheter. Hur kraven på snabb nytta och kommersiell bäring kommer att påverka incitamenten för att manipulera forskningsresultat. Det senare senast uttalat av Svenskt Näringsliv, (läs gärna tidigare blogginlägg om detta). Kanske är effekterna obefintliga, kanske kommer det märkas på sikt. Vi vet inte, men det skadar nog inte att vara lite extra vaksam.

Källa: 23 February 2011 | Nature | doi:10.1038/news.2011.111

Rektor Jörgen Tholin och Högskolan Gotland breakar på Youtube

Posted in Övrigt, Universitetsfrågor by Akademisk Frihet on 25 februari 2011

Mig veterligen är Högskolan Gotland först ut i landet med att släppa sina nyhetsbrev på Youtube. Se klippet längre ner i detta inlägg. Hela högskolans Youtube-kanal hittas här. Det är ett roligt initiativ som förtjänar lite uppmärksamhet i dagens blogginlägg. Frågan man kan ställa sig är dock huruvida det är värt tid och resurser att låta rektor intervjua sina medarbetare och berätta om högskolans verksamhet. Slående när man ser nyhetsbreven från Högskolan Gotland är att de främst fyller en PR-mässig funktion. Mindre högskolor brukar vara mer engagerade i att hitta nya uttrycksformer än de äldre stora universiteten.

Ett nyhetsbrev på Youtube är visserligen roligt men skriftliga nyhetsbrev från rektor räcker gott och väl. Ett liknande initiativ som är riktigt bra är Stockholms universitets rektor Kåre Bremers blogg http://rektorsblogg.su.se. Den är mycket läsvärd och rekommenderas varmt.

Balasubramaniams och Turveys forskningsresultat

Posted in Vetenskapsglädje by Akademisk Frihet on 24 februari 2011

Ramesh Balasubramaniam och Michael Turvey från University of Birmingham respektive University of Connecticut publicerade i mars 2004 en märklig studie. Studien ”Coordination Modes in the Multisegmental Dynamics of Hula Hooping” publiceras i den vetenskapliga tidskriften Biological Cybernetics och beskriver i detalj hur man på bästa sätt använder en rockring. Den välgrundade och statistiskt signifikanta slutsatsen lyder:

”Complementary analyses of interjoint Hil- bert relative phase suggested a lower-limb organization into a vertical suspension mode and an oscillatory fore- aft mode. These modes might stabilize the hoop’s angular momentum by controlling, respectively, its vertical and horizontal components.”


Förstasidan på studien ifråga.

Akademisk Frihet är som trogna läsare av den här bloggen vet en varm vän av grundforskning men ibland kan man verkligen undra om, när och hur studie som denna kommer till användning. Den vetenskapliga tidskrift som publicerade studien ger oss en ledtråd. Cybernetics. Det talar för att kunskapen om hur man bäst använder en rockring kanske kan användas vid utvecklandet av robotar. Själva planerar dock Balasubramaniam och Turvey för framtiden och konstaterar att:

”A more comprehensive understanding of the biological system as a ‘‘hula hooper’’ might require a mode decomposition analysis that investigates the oscillations of the body and the hula hoop considered as a system together.”

För mer information om studiens resultat se klippet längre ner där Ariel Kraakmanvisar hur man hanterar en rockring enligt Balasubramaniams och Turveys forskningsresultat. Studien kan läsas i sin helhet här.

Källa: Coordination Modes in the Multisegmental Dynamics of Hula Hooping, Biological Cybernetics, vol. 90, no. 3, March 2004, pp. 176-90.

Forskningsanslagshetsen uppmärksammas igen

Posted in Forskings- och högskolepolitik, Universitetsfrågor by Akademisk Frihet on 23 februari 2011

Idag skriver Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin vid Karolinska Institutet, på Svenska Dagbladets debattsida om forskningsanslagshetsen. Läs artikeln här. Det är svårt att inte hålla med Lagercrantz när han skriver:

”Trots tilldelningen av stora anslag råder det ett betydande missnöje i forskarsamhället. En orsak är att fakultetsmedlen kraftigt reducerats. Det finns inte tillräckligt med lönemedel för universitetslärare och särskilt inte till nydisputerade forskare, som inte håller på med spjutspetsforskning rörande stamceller eller genanalyser.”

Regeringens ensidiga fokus på strategiska satsningar har gått ut över den fria grundforskningen på ett oroväckande sätt. Då hjälper inte det faktum att de totala anslagen ökat. Att allt fler ansökningar måste skrivas när fakultetsmedlen reduceras går ut över tid för undervisning och forskning. Kungl. Vetenskapsakademien visade i en rapport från förra våren att bara att skriva de 3 500 ansökningar som kom in till Vetenskapsrådet under 2008 tog sammanlagt 80 arbetsår, granskningstiden oräknad.

I den nya regeringen är det utbildningsminister Jan Björklund som har ansvar för forskningsfrågorna. (Foto: Folkpartiet)

Det finns också ett inneboende problem med den här typen av utlysningar. För att bedöma vad som är bra forskning premieras det att ha många publikationer, att ha många samsökande och tidigare lyckade ansökningar och därmed gruppens storlek. Detta leder till att äldre forskare automatiskt gynnas, att man måste ha ett stort kontaktnät vilket ofta missgynnar unga kvinnliga forskare. Eftersom det är en stor arbetsinsats att söka pengar. Detta gör att man satsar på säkra kort. Forskning som tidigare visat sig ge resultat eller som för tillfället är på modet gynnas. Kreativitet och nytänkande prioriteras inte. Bättre då att öka fakultetsmedlen som universitet och högskolor själva kan fördela. Framför allt så skulle det behövas en långsiktig och trygg finansiering av s.k. vetenskaplig infrastruktur.

Akademisk Frihet menar inte att utlysningar av forskningsmedel helt ska tas bort men dagens ensidiga fokus på stora utlysningar är en kontraproduktiv politik då den urholkar kvaliteten på svensk forskning. Det räcker med att titta på de senaste årens svenska kliniska forskning för att se trenden. Ökningen av forskningsmedel har inte varit speciellt stor men trots det har antalet publikationer ökat drastiskt. Samtidigt har andelen svenska publikationer i de bästa vetenskapliga tidskrifterna minskat. Dessutom har antalet författare per publikation ökat. Alltså, publikationerna blir sämre. Dessutom finns det en grogrund för vänskapskorruption när antalet författare ökar eftersom det är så viktigt när man söker pengar. Det sägs att det finns forskare som har överenskommelser av typen ”om jag får stå som författare på din publikation så får du stå på min”.

Det är också roligt att se att Lagercrantz tar upp effekterna av autonomipropositionen och att regeringen gradvis minskar den akademiska friheten. Akademisk Frihet kan inte annat än att hålla med Lagercrantz när han skriver:

”Den akademiska friheten hotas också av att universiteten inte längre styrs av fakulteterna utan av en linjeorganisation med rektor i spetsen, som storföretagen. Forskningsaktiva och kritiska professorer vill inte längre bli prefekter eller dekaner, utan det överlåts åt coachade chefsbroilers med politiskt korrekta åsikter, i vissa fall utan att ens ha uppnått docentkompetens. Förre rektorn vid Lunds universitet Göran Bexell har i en promemoria uttryckt att illojala universitetslärare ej bör få fortsatt anställning. Har han inte förstått att det kritiska akademiska klimatet är universitetens livsluft, även om den är illojal?”

Läs gärna tidigare blogginlägg där Akademisk Frihet kritiskt granskar autonomipropositionens effekter samt kommenterar avskaffandet av kravet på fakultetsnämnder.

Hugo Lagercrantz får avsluta detta inlägg men det kunde lika gärna varit Akademisk Frihets ord.

”Strategiska satsningar på vissa forskningsområden som just nu är på modet är enligt min mening helt fel. Nya banbrytande resultat föds sällan från den etablerade spjutspetsforskningen. I stället måste man återigen se till att det finns en stark bas med oberoende professorer, som också har tid att ägna sig åt akademisk verksamhet såsom att föreläsa, leda seminarier, handleda doktorander och framförallt ägna sig åt kritisk verksamhet. Och viktigaste av allt är att unga forskare också får bra tjänster och forskningsanslag och att dessa inte bara går till strategiska nätverk i ämnen som är ”hype” for dagen.”

Om den andra peer-review granskningen på bloggar och Twitter

Posted in Forskning, Vetenskap och samhälle by Akademisk Frihet on 22 februari 2011

Den 1 juli 2010 kan man läsa rubriken ”Scientists discover keys to long life” i The Wall Street Journal. Dagen efter rapporterar brittisk radio ”Who will live to be 100? Genetic test might tell”. Orsaken till dessa och liknande nyheter är studien ”Genetic Signatures of Exceptional Longevity in Humans” som publiceras i den ansedda vetenskapliga tidsskriften Science samma dag som artikeln i The Wall Street Journal. I studien ”Genetic Signatures of Exceptional Longevity in Humans” som är utförd av Paola Sebastiani och medarbetare påstås att forskarna lyckats identifiera en gen som kan förutse livslängden med upp till 77 % säkerhet.

Knappt har traditionell media börjat skriva om studien förrän andra forskare och vetenskapsbloggare har börjat kritisera studiens design och val av metoder via sociala medier. Anställda vid det gentekniska företaget 23andMe skriver t.ex. på sin blogg:

”We expect that most of the results of this study will not have the same longevity as its participants.”

Andra forskare som arbetat med the genome-wide association study (GWAS) plockar gradvis isär studien och visar metodiskt att sättet som Sebastiani et al. använt sig av DNA-chips på är felaktigt.

Kritiken mot studien via sociala medier är hård men inte ovanlig. Och det är inte bara andra forskare som ger sin in i granskningen utan även allmänheten, i många fall genom skeptikerrörelsen. I höstas slaktade t.ex. PZ Myers studien ”Dynamics of Wind Setdown at Suez and the Eastern Nile Delta” i sin blogg under rubriken ”Inventing excuses for a Bible story, and getting them published in a science journal?

Många forskare välkomnar den här utvecklingen. Dels är det viktigt att studier av lägre vetenskaplig kvalitet eller direkta felaktigheter som överlevt den traditionella peer-review granskningen uppmärksammas och tas bort snabbt. Risken finns annars att felaktigheter tar sig in i den vetenskapliga litteraturen för en längre tid. Dessutom är det för en forskare med ärligt uppsåt en ovärderlig hjälp att få reda på om man är inne på fel spår eller dragit felaktiga slutsatser. I det beskrivna fallet tog det mindre än en vecka innan forskarna bakom artikeln gick ut med ett statement i vilket de meddelande att de skulle göra om analyserna.

Den offentliga granskningen av vetenskapliga resultat kan säkert i vissa fall upplevas som hård och personlig men är i grund och botten bra. Inte bara av vetenskapliga skäl utan också för allmänhetens intresse och förståelse inför vetenskaplig metodik. Kanske kan vi i framtiden få så en öppen och offentlig peer-review granskning av studier även när det gäller vetenskapliga tidsskrifter?

Grunden för en öppen diskussion om vetenskapliga resultat och en offentlig peer-review granskning är Open Access publicering. Därför är det glädjande att Vetenskapsrådet för ett drygt år sedan ställde just Open Access publicering som ett krav för forskningsfinansiering.

Kanske är offentlig internetbaserad peer review granskning bara en idealistisk dröm. Men i och med ökad Open Access publicering och internet är det praktiskt möjligt att genomföra. Det borde åtminstone vara något man kan fundera över.

Nature publicerade i januari 2011 en längre artikel på samma tema som kan läsas här.

Källa: Nature 469, 286-287 (19 January 2011) doi:10.1038/469286a

Svenskt Näringsliv och drömmen om forskning utan akademiker

Posted in Forskings- och högskolepolitik by Akademisk Frihet on 21 februari 2011

Idag presenterade Svenskt Näringsliv en intervjuundersökning där man frågat 4 386 av de 8537 som tog forskarexamen mellan 2006-07-01 och 2009-07-31, både om forskarutbildningen lett till att de fått kvalificerade jobb efter disputation och om den har lett till forskningsresultat som omsatts i nya jobb, produkter eller tjänster. Läs undersökningen i sin helhet här. Svenskt Näringslivs tolkningar av resultatet ligger också tillgrund för en debattartikel i dagens Upsala Nya Tidning (UNT) där man sammanfattar rapporten och sina förslag.

Sammanfattningsvis visar rapporten på en del intressanta saker och vikten på arbetslivsanknytning i forskarutbildningen men det går inte att komma ifrån att dagens debattartikel har ett antiintellektuellt synsätt på forskning och akademisk frihet. Uppfattningen man får att Svenskt Näringsliv vill se ett universitet utan akademiker och akademisk frihet. Den grundläggande tesen i både artikel och rapport är att för få avhandlingar leder till nya jobb och tillväxt, och detta baserar man på enkätsvar från nyutexaminerade doktorander. Svenskt Näringsliv menar att detta är skäl nog för att utvärdera samhällsnyttan av forskning i Sverige generellt sett. Det anser inte Akademisk Frihet. Att bara titta på avhandlingar som är producerade under några få år precis i början av ett forskarliv säger inte mycket om forskningens totala samhällsnytta.

Utgångspunkterna som Svenskt Näringsliv har är mycket märkliga. Det som de flesta av oss akademiker brukar värdera forskningens kvalitet och nytta utifrån är huruvida forskningen genererar ny kunskap, kommer andra forskare till del och är av hög vetenskaplig kvalitet, vanligen trubbigt mätt i citeringar. Men så ser inte Svenskt Näringsliv på saken. I rapporten konstaterar man att avhandlingarna visserligen håller mycket hög vetenskaplig kvalitet men att detta sekundärt för nyttan av forskning:

”När forskningskvalitet mäts på traditionellt sätt genom antal citeringar i vetenskapliga tidskrifter hävdar sig svenska forskarexaminerade väl. Fler än nio av tio får sina resultat publicerade i en vetenskaplig tidsskrift. Men denna vedertagna uppföljning tar alls inte hänsyn till hur forskningen bidrar till tillväxt och ökad konkurrenskraft. Det borde vara självklart att utvärdera om även detta syfte uppnås.”

Och så fortsätter rapport och debattartikel. I vilken utsträckning forskningen leder till nya produkter och tjänster som efterfrågas och kommersialiseras på en marknad ska vara en viktig del i bedömningen av vad som är god forskning och underförstått vilka forskargrupper som ska tilldelas pengar.

Det är ett kortsiktigt och farligt sätt att se på forskning. Akademisk Frihet hävdar inte att man ska strunta i fler kontakter mellan näringsliv och akademi. Fler postdoktorala tjänster på företag, vissa forskarutbildningar i samarbete med industrin, fler adjungerade forskare och en satsning på institutsektorn skulle t.ex. vara bra. Det saknas i många fall stöd till forskare som själva vill starta företag. Nyckeln till att omsätta forskningsresultat till företagande ligger i entreprenörskap och satsningarna måste komma redan under grund- och forskarutbildningen. Rätt till praktik på alla grundutbildningar. Mer arbetslivsanknytning och utbildning i entreprenörskap för doktorander.

Men, och detta är mycket viktigt, när man diskuterar att omvandla forskningsresultat till innovationer så får man inte glömma en mycket viktig princip. All verksamhet vid universiteten ska styras av vetenskapliga principer och inget annat. Kunskap har ett egenvärde oavsett om det är av kommersiellt intresse eller inte. Även kunskap som för tillfället är kommersiellt ointressant kan visa sig vara ett nytt genombrott, även kommersiellt. Den fria grundforskningen är därför så otroligt viktig för spetsforskningen och nya forskningsgenombrott (se tidigare blogginlägg). Många av Nobelprisen går till forskningsgenombrott som härrör från typisk grundforskning. Därför är Svenskt Näringslivs förslag om att om att gradera forskning bl.a. efter om forskningen leder till nya produkter och tjänster som efterfrågas och kommersialiseras på en marknad så dåligt. Därför är det så oroväckande när Svenskt Näringsliv skriver i rapporten:

”Svensk forskningspolitik har längre präglats av kvantitativa anslagsmålsättningar för forskningen. Vår undersökning visar att det inte räcker. Vi måste börja mäta forskningsresultat i termer av jobb- skapande och i vilken utsträckning forskningen leder till nya produkter och tjänster som efterfrågas och kommersialiseras på en marknad.”

Den finns inga genvägar när det gäller banbrytande forskningsresultat. Det går inte att hoppa direkt till slutet. Det är den akademiska friheten som skapar kreativa miljöer och då kan man inte driva en ensidig forskningspolitik som fokuserar på forskningsresultatens användning i samhället. Det går inte att i förväg peka ut vem som kommer att stå för ett genombrott eller inom vilka forskningsområden nästa genombrott kommer att ske. Genombrott som kan ge jobb och tillväxt. Det finns inga genvägar Svenskt Näringsliv. Vidare får man uppfattningen att Svenskt Näringsliv tror att forskning har som ett mål att fylla näringslivets behov. I debattartikeln skriver man:

”De forskare som utbildas matchar alltså inte det behov som finns i näringslivet.”

Det synsätt som Svenskt Näringsliv företräder är kontraproduktivt, kommer urholka Sverige som forskningsnation och hotar den akademiska friheten. Risken är överhängande att om utbildningsdepartementet lyssnar på Svenskt Näringsliv så slutar det med ett system som premierar forskning som tidigare visat sig ge tillväxt och nya produkter. Kreativitet, vetenskaplig kvalitet och nytänkande skulle bortprioriteras. Om Sverige ska kunna hävda sig som forskningsnation måste vi ge förutsättningar för en bred bas med unga forskare. Detta gör man inte med en forskningspolitik och ett tilldelningssystem som premierar säkra kort, gamla idéer och kortsiktighet.

Akademisk Frihet är tillbaka!

Posted in Övrigt by Akademisk Frihet on 20 februari 2011

Efter ett knappt två månader långt uppehåll är Akademisk Frihet tillbaka. Tack för alla mejl och peppande kommentarer om bloggen. Vi börjar med en liten mjukstart och ett klipp om placeboeffekten.

Kändisars omfamnande av pseudovetenskap uppmärksammas

Posted in Folkbildning, Pseudovetenskap & vidskepelse by Akademisk Frihet on 04 januari 2011

Den brittiska organisationen Sense About Science har precis publicerat sin årliga rapport om kändisars okritiska omfamnande av pseudovetenskapliga påståenden. Sense About Science är en oberoende stiftelse som har ett folkbildande syfte när det gäller forskning och vetenskaplig metodik och beskriver sin verksamhet på hemsidan:

”We respond to the misrepresentation of science and scientific evidence on issues that matter to society, from scares about plastic bottles, fluoride and the MMR vaccine to controversies about genetic modification, stem cell research and radiation. We work with scientists and civic groups to promote evidence and scientific reasoning in public discussion.”

Förstasidan på rapporten från Sense About Science.

I rapporten går man igenom påståenden som kändisar har gjort under 2010 och låter forskare från olika universitet i Storbritannien bemöta dessa. En av årets trender var felaktiga påståenden om hur våra kroppar fungerar. Exempelvis rekommenderade popstjärnan Sarah Harding från tjejpopgruppen Girls Aloud i Now magazine att strö träkol på maten som en detoxkur för att bli av med ”bad, damaging stuff”.

Rekommendationen att strö kol på maten är trots allt inte så dålig och ett av de minst felaktiga påståendena i rapporten. Kol används t.ex. i gasmasker för att absorbera toxiska molekyler men det har inte riktigt samma funktion i kroppen som dessutom har ett eget bra system för att göra sig av med ”bad, damaging stuff” i normala halter. Dock finns det en medicinsk effekt av att strö kol på maten och det är att det kan göra fisar mindre illaluktande.

En kategori av kändisar som ofta omfamnar pseudovetenskap är sportstjärnor. Här i Sverige har exempelvis trestegshopparen Christian Olsson behandlat sina skador med homeopati. (Läs gärna tidigare blogginlägg om detta). Mest uppmärksammat under 2010 var de s.k. ”kraftarmbanden” som genom ”holografisk teknologi” påstods ge kroppen positiv energi och förbättra såväl styrka som balans och flexibilitet. Armbanden användes bland annat av det holländska landslaget under fotbolls VM 2010 och andra kändisar så som David Beckham, Robert de Niro och Kate Middleton har använt armbanden och rekommenderat andra att göra det samma. Formel 1 stjärnan Rubens Barrichello har t.ex. beskrivit effekterna av armbandet på följande sätt:

”It is amazing how I feel better, stronger and more flexible when I exercise.”

I rapporten får Rubens Barrichello och andra kraftarmbandskändisar svar på tal från professor Greg Whyte vid Liverpool John Moores University som är specialist på idrottsmedicin:

”Rubens should feel better, stronger and more flexible when he exercises! Over time physical training enhances oxygen transport and consumption, and increases muscle mass and range of motion. Any perceived enhancement to his performance from wearing the Power Balance bracelet is likely to be a placebo effect, as he expects to feel a change.”

Jennifer Aniston lyfts fram som ett föredöme i rapporten. (Foto: Wikipedia).

Rapporten kritiserar inte bara kändisar utan lyfter fram exempelvis Vänner-stjärnan Jennifer Aniston som ett gott exempel. När skvallerpressen började skriva att det ryktades att Aniston gick på barnmatsdiet gick Aniston ut i People magazine och inte bara dementerade ryktet utan avfärdade hela idén med detox-dieter.

Metoden att uppmärksamma enskilda offentliga personers pseudovetenskapliga uttalanden och lyfta fram folkbildning praktiseras även i Sverige. Mest känt är kanske Föreningen Vetenskap och Folkbildnings (VoF) priser Årets förvillare och Årets folkbildare. (Läs mer om 2010 års pristagare här). Så länge denna typ av priser och rapporter fokuserar på vetenskapen bakom påståendena och inte slår över i personangrepp anser Akademisk Frihet att de fyller ett bra syfte, bäst beskrivet av Lindsay Hogg från Sense About Science i en intervju i den brittiska dagstidningen The Guardian:

”When people in the public eye give opinions about causes of disease, cures, diets, or products we should buy or avoid, that’s it, their opinion goes worldwide in seconds […] It gets public attention and appears in every related Google search for months. So if it’s scientifically wrong, we’re stuck with the fallout from that.”

Läs rapporten från Sense About Science här.

Källor: Sense About Science & The Guardian

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.