Svärdslukandets medicinska effekter

I december 2006 publiceras en studie i den vetenskapliga tidsskriften British Medical Journal där Brian Witcombe och Dan Meyer redogör för de medicinska effekterna av svärdslukande. För att sluka svärd måste man först dämpa kräkreflexen vilket vanligen görs genom att först öva med fingrarna för att senare övergå till andra saker så som skedar, sticknålar och klädhängare. Själva slukandet beskrivs i detalj i studien:

”The next step requires relaxation of the pharynx and oesophagus and particularly the horizon- tal fibres of cricopharyngeus, which are not usually under voluntary control. Devgan et al have shown that one swallower was able to reduce voluntarily the resting pressure of this sphincter by 10-20 mm Hg.”

En av författarna, Dan Meyer, är ordförande i The Sword Swallowers’ Association International (SSAI) och det var genom SSAI som de svärdslukare som ingick i studien rekryterades. Studien var en s.k. epidemiologisk studie där man skickade ut en enkät till 110 av SSAI:s medlemmar i 16 länder där man bl.a. frågade hur de hade lärt sig att sluka svärd, hur många svärd de hade slukat de senaste tre månaderna samt vilka medicinska problem som de hade upplevt till följd av sitt svärdslukande. Det senare innebär att man sorterade bort vissa medicinska problem. I studien skriver Witcombe och Meyer:

”We excluded cases in which injury was related to swallowing items other than swords, such as glass, neon tubes, spear guns, or jack hammers.”

Förstasidan av Witcombe och Meyers studie.

Svarsfrekvensen var 41.8% och det visade sig att den genomsnittliga svärdslukaren är 176 cm lång och 31 år, majoriteten är dessutom självlärda. Längden på de svärd som slukas varierar mellan 43 och 79 cm men det genomsnittliga svärdslukarsvärdet är 60 cm långt.

Studiens fokus var att beskriva de medicinska effekterna av svärdslukande och sådana effekter saknades inte. I studiens resultatdel kan man bl.a. läsa:

”19 described sore throats, usually when they were learning to swallow, after performing too frequently, or when they were swallowing multiple or odd shaped swords. Lower chest pain, often lasting days, followed some performances and was usually treated by abstaining from practice. They rarely sought medical advice. Six suffered perforation of the pharynx or oesophagus. Three of these had surgery to the neck, one having a 1.5 cm laceration at the level of D2 and a pneumothorax, one a pinhole laceration at C6 and surgical emphysema, and the other having a pharyn- geal tear. […] Sixteen mentioned intestinal bleeding, varying in quantity from melaena or finding some blood on a withdrawn sword to large haematemases necessitating transfusion.”

Utöver detta rapporterade en svärdslukare att svärdet hade ”skrapat” mot hjärtat. Anledningen till detta är att om man drar en rät linje från svaljet till magmunnen så trycker hjärtat in lite på vänster sida vilket gör att när man sväljer ett svärd så kommer hjärtat att tryckas lite åt sidan. Symptom som skulle kunna betyda skador på diafragman var också vanliga, speciellt om många svärd slukas under korttid. Många rapporterade även blödningar av varierande svårighetsgrad men när studien publicerades hade i alla fall ingen medlem i SSAI dött tillföljd av svärdslukande.

Den vanligaste orsaken till de medicinska problemen är att svärdslukaren blir distraherad. Bland annat skriver Witcombe och Meyer:

”For example, one swallower lacerated his pharynx when trying to swallow a curved sabre, a sec- ond lacerated his oesophagus and developed pleurisy after being distracted by a misbehaving macaw on his shoulder, and a belly dancer suffered a major haemor- rhage when a bystander pushed dollar bills into her belt causing three blades in her oesophagus to scissor.”

I klippet här nedanför berättar Witcombe och Meyer själva om studien som kan läsas i sin helhet här.

Källa: Witcombe B, Meyer D. (2006) Sword swallowing and its side effects. BMJ. Dec 23;333(7582):1285-7.