Angående forskningsministerns debattartikel i dagens DN

Idag skriver högskole- och forskningsminister Tobias Krantz på Dagens Nyheters (DN) debattsida med anledning av att regeringen senare idag presenterar sin proposition ”En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor”. Jag kommer att skriva ett blogginlägg om själva propositionen och dess förslag senare idag. Detta inlägg är bara några reflektioner kring det som skrivs i debattartikeln.

I artikeln skriver Krantz att regeringen genomför ”en historiskt stor forskningssatsning; anslagen ökar med 20–25 procent under fyra år”. Det är ju visserligen sant att förra årets forskningsproposition innebär att mer pengar än tidigare går till forskningen men detta är först efter flera års nedskärningar. Jag skulle snarare hävda att vi nu är tillbaka på ruta ett. Men det största problemet är att regeringen genom forskningspropositionen och andra förslag så kraftigt minskat forskningens frihet och håller på att ta död på grundforskningen, speciellt inom humaniora och samhällsvetenskap. Det blir nästan komiskt när Krantz i artikeln skriver:

”Under det tolv år långa socialdemokratiska maktinnehavet ökade på nytt den politiska centralstyrningen av landets högre lärosäten. Men sedan 2006 har alliansen genomfört en rad reformer för att ge lärosätena större självständighet. Lärosätena utser numera i praktiken sina styrelser själva, forskarinflytandet i Vetenskapsrådet har stärkts, den fria grundforskningen har fått utökade resurser och de fria forskningsstiftelserna har återupprättats.”

Tobias Krantz (Foto: Jonas Ekströmer)

Det är inte ens en månad sedan Krantz gav Högskoleverket (HSV) i uppdrag att ”stoppa högskolornas hobbykurser” och oblygt tog sig rätten att som minister att bestämma över vad universiteten skall undervisa om. Fram t.o.m. 1976 fanns det s.k. normalstudieplaner fastställda av dåvarande universitetskanslerämbetet (nuvarande HSV). Dessa tog den dåvarande borgerliga regeringen bort men dagens borgerliga regering verkar märkligt nog vilja införa ett liknande system. Att granska alla kurser i högskolesverige skulle kräva en enorm stab. Om inte alla kurser ska granskas så undrar jag hur urvalet ska gå till? Är det de kurser som regeringen godtyckligt anser, genom direktiv till HSV, är mest av hobbykaraktär som ska prioriteras för granskning? Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om detta. Tobias Krantz politiskt sakkunniga, Malin Strid, skrev ett svar här på Akademisk Frihet och det kan läsas här och mitt svar till henne kan läsas här.

Vidare är de nya direktiven till Vetenskapsrådet (VR) som Krantz tar upp inte als något framsteg för den fria grundforskningen, tvärt om. Instruktionen innebär att ämnesråden i högre grad ska stödja forskning inom strategiskt viktiga områden. Detta medför fler politiker­initierade strategiska program och mindre fokus på den grundläggande forskningen. Att VR:s ämnesråd dessutom görs något mindre och därmed försämrar möjligheten till en bra kvalitetsbedömning av vilken forskning man ska satsa på framstår i detta perspektiv som ett mindre problem. Inte ens VR:s ämnesrådsledamöter tycker att den nya instruktionen är bra. När förslaget till den nya instruktionen blev känt så skrev 52 ledamöter från VR:s fem ämnesråd ett upprop på Dagens Nyheters debattsida där man bl.a. skrev:

”Vi är övertygade om att förslaget leder till ökad politisk styrning, minskat forskarinflytande och urholkning av svensk grundforskning. En forskning som är av fundamental betydelse för både Sveriges vetenskapliga position i världen och för framtida innovationer och industriell utveckling i Sverige. Tänk om, Tobias Krantz!”

Hittills har alltså regeringen med Krantz och Leijonborg i spetsen politiserat tilldelningen av forskningsmedel, petat i vad universiteten ska undervisa om och gradvis strypt den akademiska friheten. Genom t.ex. de strategiska satsningarna och delvis också genom Linnéstöden blir dessutom den fria grundforskningen extra lidande. Tvärt om mot vad Krantz hävdar så har regeringen genomfört en omfattande politisering av forskningen som innebär att regeringen nu kan peka ut vilka forskningsområden som ska prioriteras och själva bestämma hur hela 40 % av ökningen av de forskningsmedel man utlovade i forskningspropositionen ska användas. Det återstår att se om dagens proposition kan ändra på den inslagna vägen. Jag kommer som sagt att återkomma om den senare idag.

Källor: Vetenskapsrådet, Dagens Nyheter & Svensk Författningssamling