Rapport från Almedalsveckans andra dag

Almedalsveckan går vidare. Igår var jag på Civilekonomernas seminarium om studieavgifter. Bland annat så satt universitetskansler Anders Flodström i panelen liksom riksdagsledamöterna Mikael Damberg (S) och Roger Tiefensee (C) plus lite studenter och universitetsfolk. Det verkade trots allt finns en samsyn om att studieavgifter för svenska studenter inte var att föredra (tack och lov). Däremot var de små flörtarna med avgifter för internationella studenter (som inte bor i ett EU-land) i stort sett oemotsagda. Det är tråkigt. Jag tror att risken med studieavgifter för utländska studenter är man skapar ett A- och B-lag bland studenter vid svenska universitet. Man kan se detta väldigt tydligt redan på doktorandnivå där icke svenska doktorander, ofta från Kina eller Indien, inte får lön utan är stipendiefinansieras och får sämre villkor ön sina svenska kollegor. Istället för att åka hem med och sprida ordet om att i Sverige uppskattar vi utländsk forskning och samarbete så åker du nu hem med känslan av att vara andra klassens forskare. Det är ingen bra reklam för svensk forskning och gynnar varken framtida forsknings eller företagsavtal.

SFS nya ordförande Klas-Herrman Lundgren hänger upp en banderoll under Folkpartiets dag i Alemdalen. Foto: SFS.

Den ekonomstudent som på seminariet faktiskt förespråkade studieavgifter på upp till 1000 kr i månaden för alla, även svenska studenter, gjorde det med argumentet att kvaliteten skulle höjas och att pengarna skulle gå till ökad lärarledd tid. Jag tror tyvärr att det blir tvärt om. När incitamenten för att arbeta mer och mer under studietiden kommer man inte längre driva frågan om ökad lärarledd tid eftersom det begränsar möjligheterna att arbeta under studierna. Att grundutbildningsbidraget är för lågt är inget som studenterna ska behöva lida för. Det är istället dags för regeringen att säga att ”vi prioriterar forskning och högre utbildning därför höjer vi grundutbildningsbidraget. Det finns så många problem med studieavgifter men jag har bara berört dem lite kort i detta inlägg. Sveriges förenade studentkårer (SFS) brukar ha en bra och utförligare problembeskrivning på sin hemsida.

Igår var det även Folkpartiets dag. Jag var och lyssnade på Jan Björklundstal som berörde grundskolan, främst då genom att lovorda elitklasser. Däremot berördes inte högskole- och forskningspolitiken als vilket var en besvikelse.