Nature uppmärksammar konflikten på Karolinska Institutet
Den 27 juli 2010 publicerar 12 ledande forskare vid Karoliska Instituet (KI) en debattartikel på Dagens Nyheters (DN:s) debattsida i vilken man anklagar KI:s rektor Harriet Wallberg-Henriksson för att utgöra ”ett hot mot KI:s internationella position”. Artikelförfattarna menar att under de senaste 6 åren så har Wallberg-Henriksson ökat centralstyrningen och byråkratiserat forskningen vid KI och att det nu är dags att dra i nödbromsen.
Det som fick droppen att rinna över var en omorganisering av verksamheten vid KI. I kölvattnet efter den nu genomröstade autonomipropositionen så beställde KI:s ledning en utredning ledd av förre rektorn vid Lunds universitet Göran Bexell. Bexells utredning (Att styra KI – organisation och kultur) föreslår att KI ska omorganiseras till en ren linjeorganisation vilket kan hota det kollegiala ledarskapet. Makten koncentreras till en internstyrelse ledd av rektor. I debatt artikeln skriver forskarna:
”Ett särskilt avsnitt i utredningen poängterar vikten av att ”alla är med på båten” på ett framtida KI: Den (anställde vid KI) som inte kan ställa sig lojal med sitt universitet bör uppmanas att söka sig bort oavsett hur framgångsrik forskare man är.”
Om jag förstått saken rätt så är Bexells utredning nu ute på remiss och det var i samband med denna remissrunda som debattartikeln i DN publicerades. Just maktkoncentrationen till universitetsstyrelsen och slopandet av kravet på fakultetsnämnder var något som Akademisk Frihet varnade för redan när autonomipropositionen presenterades (se tidigare blogginlägg).
Karolinska Institutet (Foto: Wikipedia)
Artikelförfattarna menar också att avskedandet av prof. Karl Tryggvason från tjänsten som dekan för forskning och den, enligt artikelförfattarna, där på följande ”offentliga uthängningen” av Tryggvason från universitetets sida är klandervärt. (Läs mer om bakgrunden till avskedandet här). Man kan ha olika synpunkter på avskedandet av Trygvason. Akademisk Frihet har tidigare kritiserat det agerade som föregick avskedet men artikelförfattarna har en poäng när de kritiserar hur frågan sköttes av KI.
Idag uppmärksammas konflikten på KI i en artikel i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature. I Nature försvarar sig Wallberg-Henriksson med att hela konflikten bygger på ett missförstånd och välkomnar en diskussion om hur KI ska organiseras. Vidare menar Wallberg-Henriksson att den byråkratiska bördan för forskare vid KI visserligen ökat på senare tid men att detta inte är hennes fel utan menar istället att den nu beslutade autonomipropositionen nu ”will free her hand to reduce bureaucracy”. Detta verkar dock inte lugna kriterna och konflikten har nu eskalerat inför KI:s jubileumsbankett. Nature skriver:
”Hostilities have reached such a pitch, however, that some of the institute’s 300 professors are refusing to attend a high-profile Jubilee Banquet with King Carl XVI Gustaf on 27 August.”
Att konflikten på KI nu uppmärksammas internationellt är naturligtvis inte bra. Varken för KI eller för svensk forskning. Inom kreativa yrken som forskning är det generellt sett viktigt att centralstyrningen inte blir alltför stor och att värna det kollegiala ledarskapet och den akademiska friheten. Det går t.ex. inte att i förhand att veta vilka forskare som kommer att stå för ett forskningsgenombrott.
Inom universitetsvärlden är dock den här typen av konflikter inte helt ovanliga. Förra året inträffade t.ex. en liknande konflit på det schweiziska federala institutet för teknologi (som ett av de ledande i Europa). Det är bara att hoppas att konflikten på KI löser sig snarast och utan att alltför många känner sig uthängda eller trampade på tårna.
Källor: Nature & Dagens Nyheter
Akademisk Frihet 
I am a former postdoctoral fellow at Karolinska Institutet (1994, 1996-1998, 2000, and 2002), and I am concerned about the current “crisis” at K.I. Although I am a US citizen, I feel qualified to comment on this matter because Swedish researchers at K.I. are receiving grant funding from the US National Institutes of Health (N.I.H.). According to N.I.H. records, in fiscal year 2010, five K.I. researchers received $911,400 courtesy of US taxpayers. Prior to working at K.I., I had also done postdoctoral work (1988-1993) with 1984 Nobel Laureate in Chemistry, Bruce Merrifield, at Rockefeller University, in New York City, and at the Protein Engineering Centres of Excellence, in Canada, headed by 1993 Nobel Laureate in Chemistry, Michael Smith. In my opinion, K.I. is one of the best biomedical research institutions in the world.
Although I have not worked at K.I. under the current President, I did meet Dr. Wallberg-Henriksson twice in the USA, and I was favorably impressed. The current US President has had to withstand much criticism, simply because he is the first US President of African heritage. I suspect that the criticism directed toward the K.I. President may, in part, be influenced by the fact that she is the first female leader of K.I. Perhaps the “old boy network” at K.I. is not comfortable with strong and competent female leadership.
In these difficult economic times, I am not convinced that taxpayer-supported universities should not be run like companies. The faculty members of such universities are government employees, not retired aristocrats at a private country club. One would think that they have a responsibility to the taxpayers (Swedish and US), and humanity, to do something more significant than creating political crises. The work of K.I. has influence far beyond the borders of Sweden, and it is too important to be disrupted by petty politics. I hope that the “crisis” will be resolved soon, and that K.I.’s reputation as a world leader in biomedical research will not be negatively affected.
If Professor Lagercrantz does not want to have dinner with that other government employee, the King, I would be happy to take his place.
David Wade, Ph.D.
Wade Research Foundation
P.O. Box 257
Princeton
New Jersey 08542, USA
Jag blir bekymrad av tanken att ett universitet ska ha en linjeorganisation, där de som inte accepterar ledningens idéer ska lyda, hålla käft eller sticka. Men lika bekymrad blir jag över föreställningarna om att universitetet ska styras ”kollegialt” av samfundet av de för tillfället aktiva forskarna, något som oundvikligen leder dels till att makten hamnar i informella (ofta manliga) nätverk, dels till att det riskeras tas mer hänsyn till gamla lojaliteter och band än till vetenskaplig excellens. Rimligen måste det finnas mellanformer, där ledningen får leda men de som inte håller med får säga emot och de som kan få anslag från annat håll kan stanna kvar även om man prioriteras bort av ledningen.
Jag misstänker dock att vad vi ser här lika mycket som en strid om principer är en reaktion på att de nätverk som tidigare haft mycket inflytande nu har betydligt mindre.
Den bild som skissas av David Kramer ovan stämmer inte med den bild av Harriet jag fått av vänner som arbetat nära henne under hennes tid på VR. Vore jag ansvarig utgivare för denna blogg skulle jag tänka mig för en extra gång innan jag lät publicera så hårda personangrepp.
Bästa hälsningar/Henrik Brändén
Henrik, jag till viss del håller jag med dig angående publicering av personangrepp och delvis också i synen på hur ett universitet bör vara organiserat.
De personangrepp som Kramer framför är verkligen på gränsen. Först hade jag tänkt att publicera båda kommentarerna på bloggens förstasida med hänvisning till fri debatt men vid närmare eftertanke blir det bara Wades kommentar. Men jag tror ändå på fria kommentarer så länge de inte är olagliga, så Kramers kommentar får stå kvar här, även om jag var tveksam innan jag godkände den.
Jag tycker att Kramers kommentar är ett svårt gränsfall. Har du några bra tips på hur man bör göra? Har börjat fila på en egen policy för vilka kommentarer som kommer att godkännas (eller tas bort då man bara behöver godkännande första gången man lämnar en kommentar). Hur resonerar du kring detta?