Svar på tal – till Tobias Krantz politiskt sakkunniga
Detta inlägg är ett svar på de kommentarer som forsknings- och högskoleminister Tobias Krantz politiskt sakkunniga Malin Strid gjorde med anledning av mina två blogginlägg, ”Regeringen vill bestämma över vad universiteten ska undervisa om” och”Facebookkurs på Uppsala universitet”
Malin, jag tror inte någon av oss som kritiserat Krantz utspel ser framför sig att ministern sitter med rödpenna och stryker kurser direkt ur kurskatalogen. För min del börjar det problematiska med att regeringen väljer att beskriva kurser vid svenska universitet som ”hobbykurser”, och då inte bara i Aftonbladet utan också på regeringens hemsida och i pressmeddelandet. Det är illavarslande. Det är till och med så illavarslande att Högskoleverket (HSV), som är den myndighet som ska granska kurserna i fråga, reagerade på ministerns beskrivning.
Jag är den första att ställa upp på att universiteten ska granskas så att de håller en hög vetenskaplig kvalitet men det är enligt min mening inte det som sker i det här fallet. Jag menar att vad man undervisar om och om man följer vetenskapliga metoder är två olika saker. Det intressanta är inte om ministern sitter med rödpenna utan vad som står i regeringens direktiv till HSV. Om man har som uttalat syfte att HSV ska granska ”hobbykurser” så kan man verkligen undra om det bara är vetenskapligheten som ska granskas. Det lutar snarare åt att det också är innehållet, alltså vad kursen handlar om, som ska granskas. På sin hemsida skriver regeringen:
”Bakgrunden till uppdraget är att det från flera håll framkommit uppgifter om att det finns kurser som är av hobbykaraktär”.
Rosenbad (Foto: Wikipedia)
Ett uttalande som väcker frågor. Dels undrar man vem som har tolkningsrätt när det gäller vad som är ”av hobbykaraktär”. Det verkar som om detta bara baseras på vad ministern själv eller möjligtvis regeringen anser är en hobby. Vidare undrar man vad som gäller för en kurs som regeringen genom anvisningar till HSV klassat som ”av hobbykaraktär” men samtidigt håller en bra vetenskaplig nivå. Jag kan tänka mig flera fall av detta. Vidare säger Tobias Krantz själv i den regeringssida som du hänvisar till:
”Akademisk utbildning ska vara akademisk inte bara till namnet utan också till innehållet.”
Jag tycker att uttalandet här visar, förmodligen oavsiktligt, att det är just innehållet som regeringen vill påiverka och inte graden av vetenskaplig kvalitet. (Vetenskap är ju som bekant en metod). Akademisk utbildning kräver akademisk frihet. Om det verkligen är en kvalitetshöjning man vill åt så borde man ha kvalitetssatsningar som fokus snarare än att fokusera på att utreda ”hobbykurser”.
Det bästa sättet att förhindra att kvaliteten urholkats pågrund av att högskolorna i jakt på studenter tummat på kvaliteten (eller infört hobbykurser) är att satsa på den högre utbildningen t.ex. genom höjda grundutbildningsanslag, inte genom att ha synpunkter på enskilda kurser. Höjda anslag är dock något som lyser med sin frånvaro.
Universiteten själva är fullt kapabla att avgöra vad kurserna ska handla om. Studenterna ska naturligtvis få bra och korrekt information om kursinnehållet för att kunna göra medvetna val. Värt att lägga till är att studentrörelsen också är kritiska till utspelet. Både ordförande och vice ordförande i Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) har uttalat sig kritiskt på bloggar och Twitter. Sedan behövs naturligtvis HSV:s granskningar för säkerhetsskull. Men att, som regeringen nu föreslår, granska alla kurser även kvällskurser och de kurser som inte ingår i ett program är inte nödvändigt, speciellt inte eftersom fokus verkar ligga på vad man undervisar om. Om utspelet drivs igenom är det den största politiseringen av den högre utbildningen på mer än 30 år och tar oss tillbaka till 1970-talet.
Fram t.o.m. 1976 fanns det s.k. normalstudieplaner fastställda av dåvarande universitetskanslerämbetet (nuvarande HSV). Dessa tog den dåvarande borgerliga regeringen bort men dagens borgerliga regering verkar märkligt nog vilja införa ett liknande system. Att granska alla kurser i högskolesverige skulle kräva en enorm stab. Om inte alla kurser ska granskas så undrar jag hur urvalet ska gå till? Är det de kurser som regeringen godtyckligt anser, genom direktiv till HSV, är mest av hobbykaraktär som ska prioriteras för granskning?
Lägger man ihop detta utspel med tidigare utspel om examensbonus och förkortad garantitid för studiemedel så befarar jag att regeringen sakta men säkert flyttar fokus från kvalitet till kvantitet. Från bildning till genomströmming. Och det blir inte bättre när man ser på forskningspolitiken. Kortsiktiga politiserade strategiska satsningar har flyttat fokus från långsiktighet till kortsiktighet. Från kritiskt tänkande och kreativitet till forskningsmedelshets.
Jag tycker Einar Lauritzen byråchef vid Studerandebyrån, Uppsala universitet, sammanfattade det bra när han kommenterade SFS-ordförande Klas-Herman Lundgrens facebooksatus ang. utspelet om att granska ”hobbykurserna”:
”Måtte vi slippa denna olycka!”
Akademisk Frihet 
När det här nya ”utvärderingssystemet” är på plats, tror jag att detta i längden också kommer att drabba humaniora- och samhällsvetenskapliga utbildningar hårdast. Det är områden som ständigt måste stå ut med att höra talas om sin onyttighet.
De områdena har redan behövt stå ut tillräckligt med kvantitetsinriktad utbildningspolitik som allteftersom gör att kvaliteten på utbildningarna försämras. Och det gör att fakulteterna behöver mer resurser för att åtgärda kvalitetsproblemen, men då kommer åsikter om ”hobbykurser” fram igen för att kurserna redan lider av låg kvalitet och man får återigen svårt att lösa problemen. Den här typen av forsknings- och utbildningspolitik har skapat en ond spiral som inte kommer kunna åtgärdas med ett nytt utvärderingssystem.
Med denna inställning kommer Sverige att förvandlas från ett bildningsland till ett barbarland – med hobbykurser befarar även jag att ministern avser humaniora. Projekt Athena framstår som ännu viktigare nu.
Man misstänker också att denna tvivelaktiga så kallade kvalitetssäkring kommer att få samma resultat som så många andra så kallade kvalitetssäkringar på senare år: Mer arbetsbelastning för universitetslärare utan mer resurser. Så äts allt mer av vår arbetstid upp av blanketter och administration, och vi får allt mindre tid för att just undervisa, för att inte tala om forska, som man ju redan förväntas göra på sin fritid (ja, inte jag personligen då, som gått i norsk exil, men svenska universitetslärare i gemen).
Det är den vetenskapliga nivån som ska granskas, inte ämnesvalen. I uppdraget talar man om ”utbildningar som inte uppfyller kraven på högre utbildning enligt 1 kap. 2, 8-9 §§ högskolelagen (1992:1434).” och att det är ett urval som ska granskas. De närmare formerna för detta är dock upp till Högskoleverket.
Tack för svar, Malin! Det uppskattas verkligen!
Det är dock viktigt att påpeka att utbildningen inte endast kan utvärderas ”top-down”, utan att studenter måste kunna vara delaktiga i utvärderandet av sina utbildningar. De som drabbas av kvaliteten på utbildningarna är ju studenterna trots allt.
En negativ konsekvens av kårobligatoriets avskaffande är att det slår väldigt hårt mot det viktiga utvärderingsarbetet som studentkårerna bedriver idag.
På Stockholms universitet har detta lösts genom att universitetet har känt sig tvungna att bidra med 10 miljoner kronor till studentkårens och fakultetsföreningarnas verksamhet. Det är pengar som egentligen hade kunnat gå till höja kvaliteten på utbildningarna mer direkt, men universitetet har prioriterat studentengagemanget och studentinflytandet som en del av det kvalitetshöjande arbetet.
Hade det satsats mer på studentinflytande, och om fakulteterna och lärosätena lyssnade mer ordentligt till sina studenter, skulle det vara lättare att bevara högkvalitativa utbildningar, men också att höja kvaliteten på de utbildningar som verkar ha låg kvalitet.
Jag håller med er. Roligt att vi är många som delar samma åsikter om den rådande politiseringen av universitetsvärlden.
[…] akademiska friheten minskar i rask takt och den ökade statliga styrningen av både forskning och undervisning har inte varit något steg framåt för forskningen. Med detta i åtanke var det roligt att se att […]
[…] Det är inte ens en månad sedan Krantz gav Högskoleverket (HSV) i uppdrag att ”stoppa högskolornas hobbykurser” och oblygt tog sig rätten att som minister att bestämma över vad universiteten skall undervisa om. Fram t.o.m. 1976 fanns det s.k. normalstudieplaner fastställda av dåvarande universitetskanslerämbetet (nuvarande HSV). Dessa tog den dåvarande borgerliga regeringen bort men dagens borgerliga regering verkar märkligt nog vilja införa ett liknande system. Att granska alla kurser i högskolesverige skulle kräva en enorm stab. Om inte alla kurser ska granskas så undrar jag hur urvalet ska gå till? Är det de kurser som regeringen godtyckligt anser, genom direktiv till HSV, är mest av hobbykaraktär som ska prioriteras för granskning? Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om detta. Tobias Krantz politiskt sakkunniga, Malin Strid, skrev ett svar här på Akademisk Frihet och det kan läsas här och mitt svar till henne kan läsas här. […]
[…] Inlägget om att regeringen vill styra över vad universiteten ska undervisa om, med anledning av forsknings- och högskoleminister Krantz utspel om ”hobbykurser”, gjorde att Malin Strid, politiskt sakkunnig hos Tobias Krantz, skrev ett inlägg här på Akademisk Frihet (som jag också bemötte). […]
[…] (FP) tog sig rätten att bestämma över vad universiteten ska få undervisa om, läs mer om detta här). Vidare har ansökningshetsen när det gäller forskningsanslag ökat och det har skett en tydlig […]