DN uppmärksammar årets Ig Nobelpris – bättre sent än aldrig

Ig Nobelpriset är en parodi på Nobelpriset som utdelas ut årligen i tio kategorier. Priset är inte enbart en parodi utan delas ut med stor kärlek till vetenskapen enligt devisen ”forskning som först får folk att skratta och sedan får dem att tänka efter”. Ig Nobelpriset organiseras av den vetenskapliga humoristiska tidskriften ”Annals of Improbable Research” och vinnarna presenteras av verkliga nobelprisvinnare vid en ceremoni på Harvarduniversitet.

Årets prisutdelning ägde rum redan i början av oktober. Idag uppmärksammarDagens Nyheter (DN) saken, fast då bara Elena Bodnar som vann årets Ig Nobelpris i kategorin allmän hälsa. Elena Bodnar fick priset för att hon har tagit fram en BH som i nödsituationer också kan fungera som en gasmask. En gasmask för två. Dels en gasmask för ägaren och dels för ytterligare en person. Bodnar säger sig blivit inspirerad av Tjernobylolyckan. På DN:s hemsida publiceras ett klipp där Bodnar visar och förklarar sin gasmask-BH.

Läs gärna mitt inlägg om alla årets Ig Nobelprisvinnare här. Ig Nobelpriset har också varit på turné i Europa och mer om detta kan läsas här.

Källor: Dagens Nyheter & Annals of Improbable Research
Illustrationer: Annals of Improbable Research

Maria Wetterstrand löser algoritmer i Universitetshuset

Maria Wetterstrand föreläser i Universitetshuset, Uppsala universitet.

Idag höll Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand en föreläsning i Universitetshuset här i Uppsala. Föreläsningen är en del av de grönas kampanj inför klimattoppmötet COP15 i Köpenhamn senare i december. Föreläsningen som turnerat runt på Sveriges universitet och högskolor handlade om Miljöpartiets politik för att hejda den globala uppvärmningen. Detta är en blogg om vetenskap och inte politik (med undantag för forskningspolitik). Därför ska jag inte kommentera Miljöpartiets klimatpolitik i detta inlägg, men jag måste säga att Maria Wetterstrands simultanförmåga imponerar på mig. Den som är mer intresserad av de politiska förslagen som Wetterstrand presenterade hänvisas till Upsala Nya Tidning (UNT) som skriver mer om saken.

Rubriks kub (Foto: Wikipedia)

Under föreläsningen skickades en Rubiks kub runt bland åhörarna som skruvade och vred på den. Efter ett tag så skickades kuben tillbaka till Wetterstrand. Under föreläsningens sista kvart löste Wetterstrand kuben under tiden som hon föreläste. Imponerande måste man säga. Maria Wetterstrand är naturvetare och har en magisterexamen i biologi och uppenbarligen en förmåga att lösa algoritmer samtidigt som hon föreläser. En Rubiks kub kan ha (8! · 3^8-1) · (12! · 2^12-1)/2 = 43 252 003 274 489 856 000 (drygt fyrtiotre triljoner eller fyrtiotre miljarder miljarder) olika positioner (≈4,3 · 10¹⁹), men kan trots det alltid lösas med minimum 23 vridningar. I början av 2008 bevisade dessutom matematikern Tomas Rokicki att en Rubiks kub alltid kan lösas med minimum 25 vridningar, oavsett startposition.

Åhörarna tittar på när Maria Wetterstrand löser Rubriks kub under föreläsningen.

Kanske inte så oväntat fick också Wetterstrand 2.0 på högskoleprovet vid första försöket. Hon hade blivit en bra forskare tror jag. Fast å andra sidan är det kanske bra att hon blev politiker. Det borde vara fler forskare som engagerar sig politiskt. Men man kan dock notera att glädjande nog är forsknings- och högskoleminister Tobias Krantz (FP) disputerad. (Synd bara att han genomförde försämringarna i Vetenskapsrådets organisation).

Källa: Wikipedia

Början till slutet för skattefinansierad homeopati?

Homeopatiska behandlingar bygger på att man spär ut en substans med vatten. Så mycket vatten att det inte ens finns några molekyler av substansen kvar i det homeopatiska ”läkemedlet”. Det är alltså bara vatten. (Ofta är det också så att själva substansen inte har någon effekt ens i koncentrerad form). Homeopater hävdar dock att vattnet har ett minne vilket gör att det, enligt homeopater, har en klinisk effekt. Den enda effekt som homeopatiska behandlingar möjligen kan ha är placeboeffekten. För att homeopatiska behandlingar ska fungera så måste de bryta mot fysiska grundprinciper då homeopatiska preparat anses bli starkare och mer effektiva ju mer de späds ut. Dessutom måste vattnet ha ett selektivt minne eftersom det också kommer i kontakt med en massa andra ämnen. Vattnet förvaras t.ex. i flaskor och innan dess har det tagit ur en sjö, älv eller liknande innan man blandar ut det med substansen. För mer information se klippet där prof. Richard Dawkins, University of Oxford, granskar homeopati. På bloggen Orsakverkan finns också ett klipp där en homeopat förklarar hur homeopati fungerar. (En mer sansad homeopat förklarar homeopati i klippet här nedanför).

Till skillnad från läkemedel så kan homeopatiska preparat säljas utan att ha genomgått kliniska tester och utan att man testat om de faktiskt fungerar. Det enda som kontrolleras är att det inte är direkt farligt (vilket det naturligtvis inte är eftersom det bara är vatten).

Att behandla sjukdomar med vatten framstår för de flesta precis så vansinnigt som det är. Personligen tycker jag att det är djupt oetiskt att erbjuda homeopatiska behandlingar som ett alternativ till kliniskt testade medicinska behandlingar som fungerar. I Storbritannien kan licensierade homeopatiska behandlingar ingå i den skattefinansierade sjukvården (NHS). Bl.a. finns det i London ett helt homeopatiskt sjukhus, Royal London Homeopathic Hospital, som delvis finansieras av NHS. Det är så man baxnar. Men nu kan det eventuellt vara slut med skattefinansierad homeopati. Den brittiska tidningen The Guardian rapporterar att det brittiska systemet för licentierade homeopatiska behandlingar får hård kritik för att var ovetenskapligt. Jag kanske ska förtydliga att jag har inget problem med att folk använder sig av homeopati hemma och betalar för det själva. Det är naturligtvis upp till var och en att bestämma. Det jag kritiserar är att skattepengar går till behandlingar som inte har någon effekt utöver placeboeffekten. Man kan inte framhålla homeopati som en effektiv behandling då alla studier pekar på raka motsatsen, speciellt inte om det sker i ett kommersiellt syfte.

(Foto: Wikipedia)

På uppdrag av det brittiska underhuset (House of Commons) har en expertkommitté bestående av läkare och forskare utvärderat systemet med licenser för homeopatiska behandlingar och kommit fram till att inkludera homeopatiska behandlingar i NHS är oetiskt och ett missbruk av skattebetalarnas pengar. Vidare dömer man också ut hela systemet med licensierade homeopatiska behandlingar som ovetenskapligt. Det är sannerligen inte en dag för sent. Att man i Storbritannien använder skattemedel för att vissa ska kunna tjäna pengar på att behandla patienter med vatten är obegripligt. Sedan 2005 har NHS använt £12m av de brittiska skattebetalarnas pengar till homeopatiska behandlingar.

Dr James Thallon, NHS West Kent, utryckte saken så här under hearingen i underhuset:

”If you prescribe a drug to patients that you know has no efficacy, on a basis which is essentially dishonest with a patient, I personally feel that is unethical. We have taken the view about where the balance of the scientific community’s opinion is on homeopathy and, to me and my colleagues, it’s pretty clear.”

Hör Ian Sample lägga fram expertkommittés betänkande inför underhuset här. Peter Fisher från Royal London Homeopathic Hospital håller förstås inte med och säger till The Guardan:

”I practise it because I think it works. I wouldn’t use it … if I thought I was conning the patient”

Källa: The Guardian

Barack Obama lovordar forskning och Charles Darwin

Hundhuvudet – Ett försök som borde kastats i papperskorgen

Oetisk forskning har tyvärr förekommit under hela vetenskapens historia och diskussionen om forskningsetik är en viktig komponent i dagens vetenskapssamhälle. Här i Uppsala har vi t.ex. en centrumbildning, Centrum för forsknings- och bioetik, som enbart arbetar med dessa frågor. Oetiska försök genom historien skapat nidbilden av den galna vetenskapsmannen som utför oetiska medicinska experiment. Och visst har det funnits galna vetenskapsmän. Två som brukar placera sig högt upp på listan över galna vetenskapsmän är de sovjetiska kirurgerna Sergej Bruchonenko och S. Tjetjulin.

1928 utförde Bruchonenko och Tjetjulin ett mycket omdiskuterat experiment med ett hundhuvud som redan när det utfördes ansågs oetiskt. Bruchonenko och Tjetjulin hade skiljt hundhuvudet från kroppen under en operation för att senare på konstgjord väg försöka hålla det vid liv så länge som möjligt. Den populärvetenskapliga tidskriften ”Science and Invention” beskrev redan då proceduren som ”grym och omänsklig” (men redan i meningen efter argumenterade tidskriften för nyttan med djurförsök). Djurförsök kan alltid diskuteras, det är inte min mening att ta upp den frågan i detta inlägg, men idag sker i alla fall en etisk prövning av sådana försök. Human behandling av djur var nog däremot inte något som stod särskilt högt upp på prioriteringslistan i Stalins Sovjetunionen.

Två år innan det omdiskuterade försöket hade Bruchonenko och Tjetjulin utvecklat en teknik för att på kortgjord väg förse organ med syresatt blod. Senare utvecklades tekniken till att kunna användas på hela djur. Det utgjorde grunden för det märkliga experimentet med hundhuvudet. Bruchonenko och Tjetjulin var dock inte ensamma om att experimentera med avhuggna huvuden. Redan 1885 hade den franska läkaren Jean Baptiste Vincent Laborde försökt ungefär samma sak fast då med människohuvuden.

Efter att huvudet skilts från kroppen så kopplade Bruchonenko och Tjetjulin det in till ett mekaniskt hjärta som försåg huvudet med syresatt blod. Från halsvenerna transporterades blodet med slangar till det konstgjorda hjärtat där det syresattes och sedan till transporterades det tillbaka till halspulsådern. På det här sättet kunde man få hundhuvudet att reagera på olika yttre stimuli så som ljud och ljus under ganska lång tid från att det skilts från kroppen. Kan man säga att det levde? Jag vet inte. Hunden kan knappast ha varit vid medvetande. Men obehagligt är det.

Jag vill varna känsliga läsare för att klippet här nedanför kan uppfattas som stötande. Hur stötande? Det beror lite på vad man tycker är stötande men det förkommer bilder på hundhuvudet ifråga vilket jag tycker är ganska stötande men YouTube har inte ansett det så stötande att det kräver en 18-årsgräns.

1929 publicerade Bruchonenko och Tjetjulin sina resultat i tidskriften ”Journal de Physiologie et de Pathologie Générale” (vol.27:1:s.31-45,64-79).

Källa: Schneider (2004) De galna experimentens bok, Fahrenheit (Stockholm)

Darwins ”Om arternas uppkomst” såld för 1,2 miljoner kronor

Det är för sent. Första upplagan av ”Om arternas uppkomst” som jag skrev om i ett tidigare inlägg är såld i London. Nära 1,2 miljoner kronor — eller närmare bestämt 103 250 pund — blev slutpriset för det sällsynta exemplaret. Läs mer om saken här.

En intressant detalj är att boken upphittades på en gästtoalett och den verkar vara svår att lokalisera. Dagens Nyheter (DN) som rapporterat om auktionen kommer med olika förslag. I DN:s första artikel skrev man att boken hittades i Oxford. I den senare artikeln låg toaletten i Cambridge. Jag har försökt forska lite på den brittiska auktionsfirman Christie’s (som sålde boken) hemsida för att reda ut vart toaletten i fråga ligger men utan framgång.

Källor: Dagens Nyheter & Christie’s

Förstaupplaga av ”Om arternas uppkomst” som toalettlektyr

I år är det 200 år sedan Charles Darwin föddes och 150 år sedan hans revolutionerande bok ”Om arternas uppkomst” gavs ut första gången. Darwin pryder också omslaget till senaste numret av den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature. Det är andra gången i år som han är Natures posterboy. Mer om Darwin och om evolutionsteorin kan läsas på Natures temasida. Hela Darwins samlade verk kan läsas här.

Det exemplar av ”Om arternas uppkomst” som auktioneras ut idag. (Foto:  Christie’s)

I min bokhylla står en pocketversion av ”The Origin of Species” och i år kom även en inbunden utgåva på svenska. Det är en förhållandevis lättläst bok som jag varmt kan rekommendera. Om man vill lära sig mer om evolutionsteorin och hur den fungerar idag så rekommenderas professor Staffan Ulfstrands bok ”Darwins idé: den bästa idé någon någonsin haft och hur den fungerar idag” och professor Richard Dawkins vid Oxford universitet tar upp bevisen för evolution i sin senaste bok ”The Greatest Show on Earth: The Evidence for Evolution”.

Men nu finns chansen att lägga vantarna på en förstaupplaga av Charles Darwins ”Om arternas uppkomst”. Idag auktioneras den sällsynta utgåvan ut på den ansedda brittiska auktionsfirman Christie’s. Boken trycktes 1859 i cirka 1.250 exemplar. Just det här exemplaret hittades på en gästtoalett och beräknas säljas för 670.000 kronor.

Enligt Dagens Nyheter har det exemplar som auktioneras ut idag stått på en bokhylla på en gästtoalett i Oxford utan att väcka någon större uppmärksamhet. Det var när svärsonen till familjen fick syn på en liknande bok på en Darwinutställning som han gick hem och jämförde det han sett med boken på toaletten. Boken köptes av familjen för några kronor på 1970-talet och den är fortfarande i gott skick med några mindre defekter. Ingen dålig toalettlektyr. Själv har man pretentiöst nog bara en bunt med ”Forskning och Framsteg”.

Idag finns det i alla fall chans att ropa in den på Christie’s. Hade jag haft en större förmögenhet hade jag inte tvekat. Kolla in skönheten på Christie’s hemsida där det även går att lägga ett bud. Budgivningen startar på £40.000.

Källor: Dagens Nyheter & Christie’s

Nytt rekord i pollentransport

Brittiska The Guardian rapporterar om ett nytt rekord i insektsvärlden. Enligt en studie som publicerats i Proceedings of the National Academy of Sciences har en Ceratosolen arabicus, ”fig wasp” (osäker på den svenska översättningen) slagit rekord i att transportera pollen långa sträckor. Ceratosolen arabicus pollinerar fikon. Det tidigare rekordet för pollentransport var på ca 10 km. Men nu har man alltså visat att Ceratosolen arabicus krossar det gamla rekordet med råge. Det nya rekordet ligger på över 160 km.

Olika typer av pollen (Foto: Wikipedia)

Det var vid fältstudier i Namibia som forskarna Sophia Ahmed, Roger Butlin, Stephen Compton och Philip Gilmartin vid Leeds University fann att den 1,5 mm stora Ceratosolen arabicus på mindre än 48 timmar kan transportera sig själv och tillhörande fikonpollen mer än 160 km. Anledningen till att Ceratosolen arabicus kan transportera pollen så långt är att de utnyttjar vinden likt ett segelflygplan och kan komma upp i hastigheter av 30 km/h. Fast det här gäller bara honorna. Det är nämligen bara honorna som flyger, producerar avkomma och pollinerar fikonträden. Hanarna är egentligen bara delaktiga vid själva parningen.

Vad ska då den här typen av forskning vara bra för? Dels tycker jag att all kunskap är bra. Kunskap gör att vi bättre kan förstå vår omvärld och har ett egenvärde, även om det inte alltid har en direkt ”nytta”. Men i det här fallet finns också en praktisk nytta. En av forskarna bakom studien, Stephen Compton, beskriver det så här i The Guardian:

”more birds and animals feed on fig trees than on any other plant in the rainforest. These trees have a good chance of surviving if they become isolated through deforestation.”And if they do, they’ll have a tiny wasp to thank.”

Källa: The Guardian

”Våldtäktsdrogen Progesterex” finns inte – om en vandringssägen

Vandringssägner är inget nytt. Författaren Bengt af Klintberg har samlat svenska vandringssägner i böcker så som ”Glitterspray”, ”Råttan i pizzan” och ”Den stulna njuren” under flera decennier. Moderna vandringssägner sprids framför allt på internet tillsammans med konspirationsteorier, ofta som kedjebrev. Så är även fallet med myten om våldtäktsdrogen Progesterex.

Blandade piller (Foto: Wikipedia)

I ett kedjebrev som cirkulerat i olika delar av världen sedan 1999 påstås att preparatet Progesterex används av våldtäktsmän för att sterilisera sina kvinnliga offer alternativt att våldtäktsmannen använder en kombination av Rohypnol och Progesterex för att droga och sterilisera sina offer. Progesterex sägs kunna sterilisera kvinnan för all framtid. I brevet påstås att Progesterex är avsett för sterilisering av hästar och att det är extremt lätt att få tag på. Det är bara det att steriliseringstabletten Progesterex inte finns, vare sig i Sverige eller i andra länder.

Liksom andra myter, pseudovetenskapliga påståenden och konspirationsteorier så innehåller dessa kedjebrev en referens eller ett undertecknande av en förtroendeingivande person såsom en skolsköterska i kommunen eller en polistjänsteman. I den senaste versionen som kommit i år refereras det till en person som felaktigt påstås vara doktorand vid Umeå universitet, troligen för därför att referensen till universitetsforskningen ska förstärka trovärdigheten. Umeå universitet skriver i ett pressmeddelande att ”ingen anställd vid Umeå universitet har någon koppling till de uppgivna uppgifterna”.

Läkemedelsverket har också vid två tillfällen gått ut och informerat om att något sådant läkemedel inte finns godkänt, vare sig för sterilisering av djur eller människa. Namnet Progesterex är förmodligen påhittat av dem som spridit myten. Läs Läkemedelsverkets pressmeddelanden här och här.

Vandringssägner brukar generellt sett reflektera främlingsfobi eller oro och rädsla inför utvecklingen i det moderna samhället. Den här vandringssägnen tycker jag ligger i gråzonen mellan säker kunskap, trosföreställningar och spekulationer. Det har inträffat och inträffar tyvärr säkert fortfarande att personer drogas på krogen exempelvis genom att olika preparat stoppas i drinkar. Jag vill också klargöra att jag inte als vill förminska detta problem eller de fruktansvärda konsekvenser en en nerdrogad person kan råka utför. Men myten om Progesterex spelar på vår rädsla för detta. Det hela kanske kan liknas vid en sedelärande historia som uppmanar oss att vara uppmärksamma på problemet. Tillräckligt många har trott på historien och bidragit till dess spridning.

Myten om Progesterex nådde t.o.m. det brittiska underhuset då parlamentsledamoten Lynne Featherstone 18 April 2006 ställde en interpellation till the Home Secretary huruvida the Home Office hade uppskattat hur många våldtäkter som har ett samband med Progesterex. Home Office Minister Paul Goggins svarade dock (tack och lov) ”Progesterex does not exist”.

En längre redogörelse kan läsas på faktoider.nu.

Källor: Umeå universitet, Läkemedelsverket, Wikipedia, Faktoider.nu, Nationalencyklopedin & Klintberg (2005) Glitterspray Bokförlaget Atlantis AB. Stockholm.

Umeå universitet anmält till åklagare efter studentolycka på labb

Dagens Nyheter och Västerbottens Folkblad rapporterar att Arbetsmiljöverket (AMV) anmäler Umeå universitet till åklagare för brott mot arbetsmiljölagen. AMV menar att Umeå universitet brustit i arbetsmiljöansvaret. Anmälan har sin upprinnelse i att en student fått brännskador i ett laboratorium i fysiologidelen av KBC-huset på Umeå universitet. Olyckan inträffade i somras då studenten fyllde på etanol i en etanolbrännare. Plötsligt slog en låga upp och antände studentens kläder och brände armar och ansikte. Studenten tog sig till en nöddusch och lyckades själv släcka elden. Väl på sjukhuset kunde man konstatera att hon fått andra gradens brännskador.

KBC-huset i Umeå (Foto: Umeå universitet)

Den egentliga orsaken till olyckan är inte klarlagd men etanol med hög renhet är som bekant mycket brandfarligt och kan t.o.m. bilda en explosiv ”blandning” med luft även om det senare är ovanligt. Enligt universitetets egen utredning av olyckan kan orsaken vara att etanolbrännaren fortfarande brann eller att brännaren var för varm när etanol fylldes på.

Att AMV nu anmäler universitetet beror på att man anser att Umeå universitet, i egenskap av arbetsgivare, har brustit i sitt arbetsgivaransvar då studenten ifråga hade liten erfarenhet av praktiskt laboratoriearbete med kemikalier. Trots detta så hade inte universitetet informerat henne om riskerna och tillsåg heller inte att hon bar skyddsutrustning. Exempelvis så saknade studenten både labbrock och skyddsglasögon. Och nu har alltså AMV lämnat ärendet vidare till åklagarmyndigheten för ytterligare utredning och prövning.

Olyckor i kemilabb händer lite då och då. För ungefär ett år sedan exploderade ett försök hos organkemisterna på Biomedicinsk Centrum (BMC) här i Uppsala och flyttade en vägg. Lyckligtvis så skadades ingen. Mina kontakter på institutionen menar dock att det den gången inte berodde på slarv eller bristande säkerhetskultur.

Samtidigt tycker jag ändå att labbsäkerhet är något som ibland kunde hanteras bättre. Jag minns att när jag läste min grundkurs i kemi (vid en annan institution) våren 2002 så fick vi bland annat framställa tårgas och det hälldes ut cyanidföreningar och saltsyra i vasken. Inte så lyckat. (När man blandar cyanidföreningar med saltsyra kan det bildas vätecyanid eller blåsyra som bl.a. annat användes i koncentrationslägren under andra världskriget). Vår kurs hade åtminstone ett ambulansbesök under den våren. Men jag kan heller inte förneka att en stor del av charmen med kemi är att det är lite farligt.

Källor: Dagens Nyheter & Västerbottens Folkblad